Många trädgårdsmänniskor väljer bort gult i trädgården….och det är ju lite synd tycker jag!
Fast nyss fick jag frågan från en plantskoleägare och vad svarade jag? Jo, att jag inte vill ha just den plantan eftersom den blommade i gult! Bet mig själv i tungan….

Ofta när jag ställer frågan till andra trädgårdsmänniskor så brukar jag få ungefär samma svar. Det kan heta allt mellan: ’Gult är fult’ till ’att det inte passar ihop med alla rosa, vita och blå växter som vanligtvis samlas på’. En del vill inte ha samma färger som det är på maskrosorna men min motfråga blir då: -Brukar du bli glad när du ser den första tussilagon? tätt följt av -Köper du påskliljor i bunt och ställer på köksbordet? -Jasså gör du? 🙂

Jag tänkte nog så jag med, för länge sen. Nu inser jag att jag har ganska mycket gult och att jag faktiskt verkligen gillar gult!

Under alla år som vi har haft trädgården har jag samlat på ja i stort sett allt möjligt som jag råkat komma över.
När barnen var små och vi levde många år på 1 lön fanns det inte så mycket pengar att handla växter för, så då köpte jag frön. Fröna hittade jag på diverse forum både i Sverige och utomlands. Jag kallade det för privatfrö, för inte hade jag råd att betala 30-40-50kr/påse utan här gällde iverns intensitet och jag både bytte och köpte hundratals frösorter där priset max var 10kronor per portion och då var det dyrt! Jag har handlat frön från Norge, Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike och till och med Ryssland med fler…och en hel del från Sverige förstås! Men i stort sett bara privatfrö.

Jag sådde under flera års tid med metoden kallsådd och hade en grobarhet på 60-80%, det varierade där emellan. En hel del frön grodde inte för att de troligen skulle sås färskgroende….andra kanske inte gillade kallsådd och en del frön var säkert infertila redan från start.

Numera sår jag inte utan köper det jag vill ha och jag har märkt att det är en hel del gult även i detta. För något år sedan köpte jag på mig en massa olika Narcisser. (och de flesta av dem är ju rätt gula!)

Som den trädgårdsnörd jag är (ja numera kan man vara stolt över att använda det uttrycket om sig själv…!) så ska jag glatt erkänna att jag har gått igenom olika faser i mitt trädgårderande.

Jag började inte heller som de andra. Kom snabbt in på rariteter och hade tusentals kvadratmeter att fylla, så visst sådde jag såna. Det var frön från Himalaya i Nepal, Tibet eller Sichuan i Kina mm. Dessa dyrgripar var oftast så små så små så jag sådde de flesta andra växter i tiotal för att lyckas fylla rabatterna.

Färgplanering var lixom inte min grej. Jag var ju en samlare. Ville ha allt! Tog mig igenom olika släkten ett för ett eller flera på samma gång. Samlade tex på Salvia och då räckte det inte med att ha 2 sorter nej jag skulle ha tag på alla jag bara kunde hitta på nätet… och som jag letade! Sen var det Thalictrum, Potentilla, Dianthus, Primula, Delphinium, Centaurea, Trollius, Veronica mm och mm.
Det blev alltid ett helt gäng av varje sort och jag sådde några hundra sorter per år. Varje år.

Kvar av alla dessa är tex Salvia glutinosa som verkar älska min lera! (och den är gul!)
Många fina sorter och även köpta namnsorter försvann ganska snabbt. Primula tex är bland de flesta väldigt kortlivade. Jag har några olika trogna sorter kvar, men jag kinkar inte med dem. Så lever de så lever de! Flera är gula!

Av misstagen lär man sig också….här kommer ett sidospår.
Av Adenophora fick jag tag på ett tiotal sorter! Här är Adenophora coelestis. Aha, den känner jag igen tänker du nu. Det är ju knölklocka! Men nej det är det inte. Blommorna är mycket större och hela växten är betydligt högre än på den fruktade knölklockan! Men rötterna under jord beter sig ungefär likadant så dessa försöker jag frenetiskt att utrota! Lite learning by doing alltså….

Gula blommor kan man säga mycket om men BLADEN är ju en helt annan sak…och de gulbladiga har jag varit förtjust i ända sen jag gjorde min första rabatt.
Här nedan är favoritträdet Kelly’s Gold som är en Asklönn. Den har en enorm växtkraft så den kräver klippning varje vinter!

Efter att jag hade samlat på mig en rätt schysst samling perenner började jag se att det även fanns buskar och träd. Lite baklänges blev det allt, men så kan det bli! Så när flera stora perennrabatter var fyllda (det var ju relativt billigt att få upp i mängd eftersom jag sått så mycket) så började jag satsa på buskar och träd. I det stadiet är jag fortfarande!
Även där blev samlandet inriktat på släkten. Och då förstås bladfärger!
Här är en snygg Alm som heter Wredei. Den växer smalt och är gul hela säsongen.

Tex Cornus har finfina blad och är lättskötta och enkla. De bara trivs! Lite mer fjäsk kanske Catalpa behöver och nu har jag 3 olika….

Numera samlar jag mestadels på gulbladiga, rödbladiga och variegerade eller spräckliga blad. En och annan grönbladig kan få följa med hem om den har något annat som jag vill åt. Tex doft!

Då jag inte har färgplanerat speciellt mycket i trädgården utan istället gått på höjd och att de som står närmast inte ska se likadana ut varken i färg eller form så har jag en ganska innehållsrik och en smula plottrig trädgård. Det arbetar jag nu med att förändra. In med med rosor, buskar, träd och marktäckare! Och att dela dela dela.
Från 1 planta som stått på samma plats i flera år går det att göra oftast flera nya plantor. Dessa planterar jag bredvid så att det istället för att kännas som en och en kan bli tex fyra och fyra. Lagom mycket med andra ord, och förhoppningsvis mindre plottrigt.
Och för att göra en helt ny grej så har jag nu några rabatter som jag faktiskt försöker färgplanera…det går sådär!

I helgen var jag på utflykt till Öland. Vi tittade på Öland Spirar, Solliden och besökte en fantastiskt rolig plantskola!
Vad tror ni jag hittade där?
Med mig hem följde både gulblommigt och gulbladigt! En del annat kul oxå men det får jag visa i ett annat inlägg.

Så summa summarum blir: Yes, jag gillar gult!

//Trädgårdshälsningar
Lillianna