Nu svämmar forumen över av frågor om hur och när en ros ska beskäras. Och svaren som kommer är lika spridda som svaret på hur man bakar den bästa sockerkakan! Så lite trial and error är nog det bästa tillvägagångssättet att ta till efter att ha läst lite om hur andra gör.

Rosor blöder inte på det sättet att det är farligt för dem att bli klippta. Men däremot finns det olika tidpunkter som passar bättre eller sämre för rosen att bli klippt. Rekommendationen som du säkert har hört: ”att klippa rosorna när björkarna har musöron” är något gammalt som hängt med oss länge.
Med våra numera allt mildare vintrar och allt tidigare vårar så skulle en del rosor vara alldeles för stora att ge sig på om man väntar ända tills då björken har slagit ut. Så att titta på varje enskild ros borde vara ett bättre alternativ. När det är fullt med små rosaröda piggar DÅ är det dags!
Någon sa att vitsipporna skulle blomma i ditt område, det kunde vara en bättre riktlinje.

Men innan du börjar klippa är det bra att skaffa sig en schysst sekatör! Jag har varit Felco trogen och äger 3 stycken likadana. Det är modellen Felco 4 som jag fastnat för. Den passar bra i mina händer och jag klämmer mig inte på spiralen, som jag gjort så fort jag testat någon som har en riktig spiral där.

Innan du börjar klippa hej vilt är det bra att veta vilken typ av ros du har så att du klipper den på rätt sätt. De delas enklast in i 3 grupper och varje grupp har sin beskärningsmetod. Allt som är dött ska bort, oavsett sort. Har du fått barkfläckssjuka så ska hela grenen bort ända ner till frisk ved. Det svider rätt hårt i roshjärtat att klippa bort så mycket men rosen brukar svara bra på sån beskärning. Allt sjukt som klipps bort ska bort från trädgården.

Här kommer nu en generell beskrivning av hur rosor klipps.

Rabattrosor
Rabattrosor är det namn som ofta beskrivs för lägre rosor. Inom gruppen finns det rosor som blommar i små kluster i toppen på sina grenar. Dessa blommar rikligt och blommorna är små till mellanstora. Sen har vi tehybriderna som oxå är med i denna gruppen och där är blomman stor till enormt stor. De blommar med en enstaka stor blomma per gren eller med flera stora blommor på en gren, allt beroende på vilken ros det är. Dessa är oftast inte så höga och de blommar ofta kontinuerligt dvs hela säsongen. En del blommar i ett huvudflor och sen kommer det en fortsatt blomning som inte är lika intensiv.
Dessa klipps ner hårt och du kan ta dem ända ner till ca 15-20cm varje vår. En del säger till och med 10-15cm. Du klipper alltså bort det mesta av grenarnas längd så att det bara är några förhoppningsvis relativt stadiga grenar kvar.
Är det något som ser sjukt ut eller korsar så att det skaver så tas det bort.
Skulle du glömma att klippa ner dem eller är nyfiken på att se hur de ser ut om du släpper upp dem högre så kommer du med tiden få en högre och större buske. Är den stadig i sättet så kan det bli fint men är den mer gles så orkar den kanske inte hålla upp sina blomklasar helt. Det är smaken som avgör så prova dig fram.

Här är en bild på den fantastiska Aprikola som är en floribunda. En helt enorm växtkraft och en väldigt tacksam ros. Helt frisk dessutom!

Buskrosor
Buskrosor är vad som hörs på namnet en grupp som blir lite högre och som grenar sig bättre. I den här gruppen finns det engångsblommande rosor tex gallica, alba mfl. De som i folkmun brukar kallas för gammaldags rosor. Just den benämningen är lite speciell men den används flitigt av både nya och mer erfarna rosmänniskor. Egentligen är det en beskrivning som visar om rosen upptäckts före 1867 som avgör om den kan kallas gammaldags. Det finns även moderna buskrosor och det är den grupp som jag har mest av i min trädgård. Dessa brukar blomma kontinuerligt och vad är bättre än att strax innan frosten kommer stoppa näsan i en ros?
Dessa kortas in med max 1 tredjedel av grenens längd och formas med fördel som ett upp och nedvänt U. Då de blommar i stort sett från midsommar och till frosten kommer blir de glada för lite extra mat så att de orkar hålla igång…

Här har jag klippt ’Salet’ som är en mossros. Hon ska bli ungefär 150cm hög och jag har nu börjat att bygga upp henne så att hon ska få stadiga ben att stå på. Har bara haft den sedan 2018 och det är först nu som den faktiskt börjar visa på att vilja komma upp i storlek. Det är svårt att gissa storlek på en bild men grenarna är ungefär 50cm höga. Då några av dem var lite väl utåtriktade satte jag snöre runt magen på henne för att få ihop henne lite mer.

.

Klängrosor
Klängrosor eller klätterrosor som en del säger är de rosor som har mest växtkraft och inte nöjer sig med att vara kvar på marknivå. Inom gruppen finns det både ramblers och klängrosor som växer med svaga grenar eller mer stelbent. Några av dem blommar på fjolårsved och det betyder att de blommar på de grenar som växte ut förra året. Klipper du då ner rosen till marken så har du ingen blomning detta året eftersom det inte finns några grenar kvar. Klängrosor kan med fördel bindas så att grenarna ligger vågrätt, man kan även på lite klenare stammar vira dem runt ett stöd så att det blir som en spiral. Från den långa gren som växt ut kommer det i bladvecken ut blomstänglar som ger blommor. Då klängrosor blommar i toppen på grenen är det snyggt att ha grenar med olika höjd. Har du en portal som rosen ska upp på så kan du spara några grenar längre ner som får blomma på en lägre höjd.

Här är Excelsa som är en rambler. Den blommar med små små blommor i kluster. Jag har inte klippt den än utan bara bundit upp dem mot planket. Den ska få komma ännu närmare planket och jag ska då spänna kablarna något. Det här är en klängros som vill bli uppemot 6 meter hög. Riktigt så hög ska den inte få bli så gren för gren ska jag försöka hålla ner den så att den passar på sitt plank som är lite över 2 meter högt.
Ramblers svarar med att ge ut en skog av grenar precis där den har blivit klippt, så det gäller att tänka till hur man vill att formen ska bli.
Den klipptes ner hårt förra året då den drabbades rejält av barkfläckssjuka. Även denna är planterad 2018 från samma inköpsställe som rosen ovan.

.
Klängrosor gör sig bra på spaljéer. Här är blodröda Grand Hotel, fast jag börjar undra om den kan varit felmärkt för inte är den mediumred? Inte har den någon doft heller…
Då den är av det klenare slaget så är storleken inte problemet här, snarare tvärtom. Den växer sakta sakta och fryser tillbaka med jämna mellanrum.

.
Väljer du en större klängros gäller det att även ha ett bra stöd för den. Här är en av de mest odlade rosorna i Sverige. Flammentanz. Det är 2 plantor och de är mer än 20 år gamla. De är fastbundna mot en hel armeringsmatta. Bara mattan vägde typ 25kg när vi satte upp den. Vad den väger nu med rosorna på vågar jag inte gissa. Men den sitter säkert med flera vinkeljärn och ett litet mellanrum mellan mattan och husväggen.

Nu i slutet på mars och under april är det fullt upp med att beskära rosorna, i allafall i min zon 2.
De ska även få gödsel i form av hönsskit (på påse), några spadar med fet hemmagjord varmkompost och sen ett lager med kogödsel (på påse) på toppen. Det tror jag de tycker är smaskens!

Inlägget deltar i TrädgårdsFägring.

//Rosenhälsningar
Lillianna