Med ett rätt lagom antal Pioner som blommar så magnifikt i juni månad kommer oktober och kräver sin beskärda del av tid. Det är tid som jag avnjuter, helst med solsken och äppeldoft runtomkring mig. Ibland har det istället varit iskyla, nordanvind och ett mindre duggregn ska erkännas. Jag har precis påbörjat så det återstår att se vilket väder som blir när det största klippandet sker.

Med sekatören i hand tycker jag ändå oftast att det är rätt trevligt att klippa bort den nedvissnande pionblasten och så blir det iallafall är 1 mindre syssla att göra mitt i det alltid så hektiska vårruset.

Det finns som vanligt många olika ’skolor’ om när detta ska göras. En del förespråkar att det skall göras på hösten för att inte riskera att sprida ev pionbladsmögel som är en sjukdom som kan drabba just pioner. Jag vet inte hur den ser ut och jag vet inte om jag har den. Inga av prionerna mår dåligt och de blommar snällt och troget varje sommar. Så troligtvis har jag den inte. Men så klipper jag ju på hösten!

En del andra förespråkar att Pionerna minsann mår allra bäst om de får vissna ner helt och hållet och att blasten klipps på våren. Jag gör ju inte riktigt så, de får inte vissna ner helt och hållet men ganska mycket ändå.

Då Pionerna är rätt tidiga med sina knallröda små bladspetsar, även kallade näsor eller piggar, så tycker iallafall jag att det är betydligt enklare att klippa på hösten. Då riskerar man inte att råka bryta några av dessa något sköra piggar.

Blasten som klipps bort ska förstås inte ner i komposten utan får gå nån annanstans.

Tidigare år har det varit Pionplantering på schemat en bit in i oktober men i år gjorde jag ingen beställning i våras. Inte blev det några nya rosor heller…så i år handlar det om förvaltande och njutning!

//Trädgårdshälsningar
Lillianna