Det har ju verkligen varit torrt denna sommar. I vissa delar av landet då förstås! Andra delar tex runt Gävle har det blivit översvämningar som man inte har sett maken till på hundra år. Det är nästan så man inte kan tro att det är sant när det visats bilder därifrån. Jag lider verkligen med de som drabbats! Tänk att ha sitt hem stående under vatten! Hemska tanke!
Och sen var det ju rätt varmt ett tag oxå. Ganska länge faktiskt. Så från den ena ytterligheten till den andra!
På värmen får man ju inte klaga…. För jag gillar värmen så jag har egentligen inte lidit alls, snarare tvärtom! Just den perioden var det helt underbart!
Lite värre har det varit för trädgården. Planteringskön som var rätt lång i våras efter den härliga trädgårdsresan till Öland resulterade ju i en rätt schysst samling växter. (Jaja, det är självförvållat…jag vet!) Dessa skulle ju ner i den torra marken! Och det gick inte! Vissa kom ner ändå med mycket möda och alldeles för lite vattning och det har väl gått så där…
Sen blev det en fantastisk sommarresa förbi min favoritplantskola Kordes i Tyskland och det resulterade i 25 rosor. Dessa skulle oxå ner i den torra marken men för rosor använder vi markborr och borrar stora hål.
Men nu var det ju dammen jag skulle skriva om. Här i dammen växer det så det knakar oavsett om det regnar eller är stekande hett! Snart ser man inte vattenytan alls! Det är nog hög tid att göra ett seriöst ryck! Bilden visar före mitt rensningsryck.
Jag (som är lite feg av mig när det gäller vattendjur) tog på mig en svart sopsäck på vardera ben och klev i. Har faktiskt ärvt min pappas vadarbyxor med stövlar i storlek 47 men jag tycker att de är rätt klumpiga att ha på mig. Så jag tänkte ut en ny variant. Den varianten har ni nog inte hört talas om förrut. 😀
Men det fungerade över förväntan.
Så med diskhandskar på händerna rensade jag fram vattenytan igen med mina sopsäckar på…det gjorde verkligen skillnad! Dammen är på 30 kvadratmeter men den hade nog decimerats till halva ungefär.
Det var ju något jag var medveten om att det skulle bli så när växterna sätter fart. Jag tvekade inte på att sätta i starkväxande växter även om flera varnade mig för ditten och datten. Gör inte så, och inte så där! Men jag testar mig fram. Hellre att det växer för mycket än tvärtom. För finns det något än att gå och vänta i all evighet på att det ska börja växa? Och det gäller allt i trädgården tycker jag. Och vad är det värsta som kan hända? Rensa vet jag ju hur man gör!
Så nu när det faktiskt gått några år sedan dammen byggdes var det verkligen dags att rensa ur en del. Jag fick ihop några rejäla högar som fick ligga på bryggan någon dag, ifall några vattendjur råkat följa med upp och ville ta sig tillbaka igen.
Bara för att visa en jämförelse så är det här dammen, från ungefär samma vinkel men taget i maj månad i år. Näckrosorna har förstås inte kommit upp i maj månad och allt annat är nerklippt och kort.
Irisarna som står i dammen är den vilda gula svärdsliljan, Iris laevigata och Iris sibirica. Sen har det flyttat dit något lättfröat gräs som jag tror är säv, det har jag inte planterat. Det finns ju förstås en massa annat oxå….tex fackelblomster och randgräs mm.
Den fina Tujan Yvonne som är gulbarrig syns knappt på den övre bilden och den rödbladiga trollhasseln är bara ett svart hål.
Vinkeln är inte helt samma ser jag nu, för den stora tallen är ju där men syns inte på den nedre bilden. Men man kan iallafall se att det är rätt stor vattenyta.
Här är ännu en majbild men från tallens sida. På de där stolarna har jag och maken suttit många kvällar och njutit av utsikten och kvällssolen. Oftast blir det fredagsbubbel där om vädret är med oss. Ibland har vi hört grodans kväkande och fiskarna är alltid så nära de bara kan komma. Det är kvalitetstid det!
I juni var det rätt fint. Lite lagom mycket av allting. Ingenting är så där högt så det nästan välter utan ser bara lummigt och fint ut.
Vattenklövern som är närmast bryggan har knatat en bra bit ut, riktigt så mycket av det den ska det nog inte vara där. Visserligen är den vackra vita blomman fantastisk när den blommar och bladverket är friskt och fint hela säsongen.
Fiskarna vill gärna vara med där det händer något. När jag stod i dammen i mina sopsäckar var de runt benen på mig och kollade in vad som hände…
De har blivit riktigt stora nu och när jag matar dem och de blir ofta hysteriskt ivriga och stänker högt upp på bryggan!
Men idag är det kallt ute och de har gått ner för vintern.
//Trädgårdshälsningar
Lillianna