Hur håller du igång blomningen maximalt?

Spread the love for gardening!

Svaret heter pincering. Du kanske har hört ordet någon gång? Det används inom växtvärlden och kan göras på olika växter beroende på vilket syfte du är ute efter. Metoden är enkel men måste användas i rätt tid.

Ordet pincera betyder avknipsning/inkortning av årsskott.

När metoden används för blommande växter handlar det främst om att tvinga växten att fortsätta blomma fastän den egentligen själv tycker att den är klar i och med att den skapat frön. Blommande växter vill blomma, bli ’befruktade’ (dvs pollinerade av insekter) för att sen kunna sätta frö som säkerställer växtens fortlevnad.
Tex sommarblommor knipsar vi ju alltid bort de vissna blommorna på, både för att det ser snyggare ut och för att växten ska fortsätta blomma. De lever ju oftast bara 1 år eftersom de inte är härdiga i vårt klimat.

Det finns många perenna växter som går att pincera för att förlänga blomningen.
Jag ska visa några stycken. Du kanske har testat detta på fler? Berätta gärna vilka i en kommentar!

*
*
Jag pincerar alltid mina storblommiga Klematis tex om jag hinner. Både före och efter blomning. De småblommiga bryr jag mig inte om de blommar så rikligt ändå.
Fram till midsommar knipsar jag av nytillväxten. Se nedan.
Plantan svarar då med att göra 2 nya grenar i det bladveck som jag har knipsat från. När dessa nya grenar växer ut är jag där och knipsar igen.

På den här bilden skulle jag bara nypa med fingrarna på den översta röda markeringen.
Optimalt hade varit om jag hade hunnit att ta den vid den undre markeringen för då hade det varit 2 sånna små nya grenar där jag återigen skulle kunna ha tagit av toppskottet.
Klematisen har 2 blad på varje sida om stjälken. De är möjliga att pincera när de är ganska små men då får du lirka lite så att bladen inte skadas. Skulle det vara lite hårt mellan bladen så är det en blomknopp på gång. Då är det för sent att pincera mer. Låt det blomma!

Har Klematisen blommat och du vill att den ska fortsätta blomma klipper du av hela blomstjälken ner till det närmsta bladparet. Då kommer det 2 nya blomknoppar i bladvecket.

*
*
Aklejor blommar intensivt runt midsommar och sätter sen mängder av frön. De korsar sig vilt med varandra och avkomman kan egentligen bli hur som helst. Denna perenn är superenkel att pincera och genom att göra det slipper du hundratals nya plantor (om du nu inte vill ha det alltså) och kan hålla igång blomningen till en bit in på augusti. Därefter brukar jag låta dem gå i frö…eller så klipper jag av hela blomstjälken så långt ner jag kan och sprider ut en del av fröna slumpmässigt på andraplatser än där moderplantan stod.

Aklejorna står ibland beredda med en liten blomknopp utan pincering. Här syns den faktiskt.
Blir det inga frön så kommer den att växa och bli större för att kunna blomma. Blir det frön så torkar den bara in. Då lägger växten istället kraften på att skapa frön.

Gör du ingenting åt Aklejorna ser de ganska snart ut så här! Frökapslarna blir så småningom bruna och öppnar sig i toppen för att släppa ut de helt svarta fröerna runtomkring. Orkar du inte pincera så klipp av hela den grova blomstjälken så långt ner du kan. Bladen som kommer från basen kan du låta vara kvar. De ger näring åt roten så att plantan klarar sig till nästa år.

*
*
Gemsrot/vårkrage är en annan perenn som oxå svarar fint på pincering. Under varje överblommad blomma finns det ett litet litet blad. Klipp precis över det, för då kommer den en ny blomma i det lilla vecket mellan bladet och stammen.
Du slipper oxå få alla fröplantor som den gör av alla fröna….
Jag har haft flera olika namnsorter och sorter av Gemsros men nu har jag bara Alpkragen kvar och den fröar något fruktansvärt…och dyker upp på ställen där jag minst anar det. På den här platsen har jag inte planterat den så den är helt spontan men passade ju rätt bra bredvid den gula Guldalmen ’Wredei’

*
*
Blåklockor, Hjärtklockor, Prickklockor och alla andra inom Campanula/Adenophora släktet fungerar att pincera. De har en vitaktig mjölksaft som en del reagerar på så liten nagelsax alternativt handskar är att rekommendera så att händerna inte behöver komma i kontakt med växtsaften.
Du klipper (när blomman vissnat!) där jag ritat med rött. Det är bara den vissna blomman/blivande frökapseln som ska bort. Strax under blomman i det närmsta bladvecket kommer växten trycka fram en ny blomknopp för att kompensera för den frökapsel som den förlorat.

Storklockan passar perfekt för detta.

*
*
Den ettåriga opiumvallmon passar perfekt att pincera. Den svarar med att grena sig och fortsätter sen snällt att göra nya blommor. Den lilla plantan till höger i bild ska pinceras. De större plantorna som är i mitten har jag pincerat för ett tag sedan och de har grenat sig och blivit riktigt kraftiga. De blommar fortfarande.

Hoppas att det här är något som DU kan ha nytta av! 🙂

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Lite hemmagjort annorlunda av det gula som de flesta av oss har i överflöd.

Spread the love for gardening!

Har man mycket av den här sorten kan det vara en kul grej att testa att göra marmelad av blommorna!
De ska förstås plockas i det fria, inte nära vägkanter eller hundägarnas promenadstråk 😉

Plocka blommorna!

Dra loss alla de gula kronbladen från blomman. Du behöver ha ca 5 dl maskrosblommor.

Skala och skär strimlor av 1 citron (förslagsvis med en potatisskalare eller zestjärn om du vill få väldigt smått) och 1 lime. (lägg strimlet åt sidan till senare)
Skiva citrusarna och lägg dem i en kastrull tillsammans med maskrosbladen.
Häll över kokande hett vatten (5 dl), och låt står och dra ca 30 minuter.

Häll över vätskan i en stor kastrull genom en sil.
Tillsätt socker (3 dl syltsocker) och strimlet som du gjorde tidigare.

Koka försiktigt i 15 minuter och ta bort så mycket du kan av det vita skummet som bildas.

I andra recept har jag sett att man tar ända upp till 5 dl syltsocker, så vill du ha det sötare går det nog att ha i mer socker.

Häll upp den färdiga marmeladen på rengjorda burkar. Låt svalna och ställ sen kallt.

Smakar ganska mycket citron, men har även en annan smak som måste vara från maskrosen.
Lite kul att testa…

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Har du styv lerjord – GRATTIS!

Spread the love for gardening!

Lerjord
Lerjord är en utmaning att odla i. Men kommer man bara underfund med hur man ska hantera den och vad som trivs blir det ganska snabbt en prunkande trädgård och efter det vill man inte vara utan leran. Det finns så klart både för och nackdelar. Jag tycker det är mest fördelar.

Hur vet du att du har en lerjord?
Det finns olika grader av hur mycket lera som finns i jorden och det kan vara bra att lära känna sin jord. Man pratar om att man kan ta en bit jord och rulla den till en liten korv mellan tummen och pekfingret. Blir den väldigt tunn har man mycket lera. Vi har flera färger på leran i Sverige. Jag har både röd och blå i marken på min tomt.

Lera innehåller mycket vatten så den är ofta tung, näringsrik och kompakt.Det är jobbigt att gräva i lerjordman kan nästan skära den som smör ibland , och man rubbar då det naturliga flöden/strukturer som bildats i jorden/leran så det rekommenderas inte på samma sätt som man gör med andra jordar. Konstigt nog ser man ofta mask när man gräver i lera. Man ska helst inte gå i rabatterna då leran pressas samman ännu mer och man förstör de gångar som vattnet kan ta sig fram genom.

Höstgräva?
Om man höstgräver en lerjord där det inte tidigare har varit en rabatt så får man upp stora kokor av lerklumpar. Dessa är omöjliga att tex kratta ut när det är blött, men låter man dem ligga över vintern så sprängs de sönder av kylan och man kan kratta ut dem betydligt enklare på våren. Så låt ditt grönsaksland ta lite tid att skapa!

Vinter/sommar
På vintern är leran ’vattenfylld’ och under torka krymper den ihop då en del av vattnet torkar bort. Torra somrar blir det sprickor i leran och dessa kan vara djupa. Sprickorna sluter sig igen när regnet/fukten kommer.
Regnar det mycket blir det lätt översvämningar då jorden inte hinner ta upp vattnet.

Att sköta om en lerjord
Häller man sand i leran blir det cement!
Bästa sättet att jordförbättra en lerjord är att tillföra mängder med organiskt material. Mycket växtmaterial, gräsklipp, lite grövre grus mm. Leran äter sakta upp det du lägger på så ös på bara! Gödsla behöver man inte göra så mycket, leran är näringsrik. Rosor blir förstås glada om de får lite extra.

När du klipper ner perennerna på våren kan du klippa det i mindre bitar och låta det ligga kvar. Metoden kallas att mulcha. Maskarna tar hand om det i sin egen takt. På hösten krattar du in trädgårdens alla löv i rabatterna, det blir både vintertäckning, hindrar ogräs och blir mumma för jorden.

Lerjord är näringsrik jord
Det finns mycket näring i lerjord. Rosor och näckrosor älskar lera. Korneller, Spirea, Körsbär av alla de slag, Björk, Gran, Fruktträd och en mängd andra träd och buskar trivs i lerjord. Speciellt om du har jordförbättrat den så att den innehåller mer humus (organiskt material) .
Brännässlor, kvickrot, kirskål mfl älskar oxå lerjord.

Rhododendron och andra surjordsväxter kan du få lite mer svårt med. De trivs inte i lera eftersom det är fel PH värde för dem och de inte kan ta upp näringen som finns och vill du ha den typen av växter behöver du antingen göra väldigt stort jordbyte eller helt separera din ordinarie jord från planteringen genom att bygga uppåt och använda tex markduk mellan lerjorden och den jorden som de vill ha…

Göra rabatter
Om du bara gräver en grop i din lerjord så blir det ett hål där du kanske ser att vatten fylls upp av sig självt eller att vatten du häller i inte rinner undan. I en sån grop kommer förstås växter inte att trivas eftersom det blir som att sätta dem i en hink med vatten och de drunknar. Har du sån jord är det bättre att bygga uppåt. Lägg tex tidningar uppepå gräsmattan och lägg på köpejord, blanda gärna i påsko, kompost och annat du kommer över. I en sån rabatt kan växterna så småningom sticka ner fötterna i leran eller växa på bredden om de inte gillar lera.

Var glad för din jord!
Sköter du om din lerjord så kommer den att vara tacksam att odla i!