Golden celebration

Planterad 2019 och beställd och köpt från Flora Linnea. Lite underligt att de själva skriver att den är frisk för den och flera av de andra jag köpte från dem var prickiga redan vid inköpet. Kanske skulle jag ha backat då och stått över men jag gjorde inte det…

Sökning på Helpmefind beskriver den som:

Buskros från Austin, English Rose Collection.
Färgen är djupgul
Stark söt doft
55-75 blomblad
Blomman är medium till väldigt fylld med över 41 blomblad
Blommar med ett kluster av blommor säsongen igenom.
Ganska runda blomknoppar, blomman är kupformad.
Plantan växer välförgrenat men kan kräva täckning på våren.
7-bladig.
Känslig för svartfläck och det har jag redan märkt tyvärr. Inte frisk! Var sjuk redan vid inköpet.
Bladen är ’tunna’ och jag misstänker att de då automatiskt är mer känsliga, men det är bara en gissning…


Blomman är i alla fall ljuvlig, men så tung så tung!

Höjden är 120-150 cm och den tar sig lätt upp i hög höjd, men lite rangligt växtsätt så snöre runt magen behövs.
Den behöver bli betydligt stadigare i sitt växtsätt då den har ett gäng med långa stammar som inte orkar hålla upp sig själv. Ska försöka klippa den så att den buskar till sig, om den nu inte behöver börja om varje vinter….?

Jag köpte den 2019 och 2020 såg den ut så här. Det här är orsaken till att man bör köpa större plantor även om det kostar någon krona extra! Det är visserligen betydligt billigare att köpa direkt från utlandet, nu har jag iofs bara köpt från Tyskland men det kommer helt friska plantor och till en billigare peng. Men ibland kan det ju vara enklare att köpa på hemmaplan…
Som det redan syns här skickar den ut långa långa skott och det kommer sen blomning i toppen på dem.


Jag ska ’treata’ den här väl med gödsling 2022 för att se hur den utvecklar sig. Förhoppningsvis blir den friskare och stadigare!


//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Schöne vom see

En nykomling i trädgården som platsar fint i slottsrabatten med andra aprikosa favoriter. Den är planterad 2020 och beställdes online från Kordes och levererades i en 2 literskruka i deras modell Plant o fix. Inte så stor planta alltså…
Här uppvaktad av månadssmultron som jag har som kantväxt och en enveten plister. Plistern ska utrotas men poppar upp på alla möjliga och omöjliga ställen innan jag hunnit dit.


En sökning på Helpmefind beskriver den som:

Floribunda.  
Ljust aprikos, åldras mot rosa.
Ingen doft.  
35 to 40 blomblad.  Medium fylld blomma, lite slafsigt rufsig.    
Blommar i flor säsongen igenom.
Buskigt växtsätt, upprätt.
Blandka läderaktiga blad.
5-bladig
Upp till 90cm i höjd och 60cm i bredd.

Det verkar lovande tycker jag! Bra storlek, älskar alla som blommar kontinuerligt! Och så färgen då förstås! Enda minuset är att den saknar doft.

Men visst ser den ut som om den ska dofta!?

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Nu börjar det närma sig den stora beskärningsperioden!

Många säger sedan gammalt att rosorna ska beskäras när björkarna har musöron. Jag tror att det säkerligen fungerade en gång i tiden och vi kan väl fortfarande till viss del se det som ett riktmärke även om vi inte längre kan lita blint på det tipset. Idag när temperaturerna stiger och det verkligen är skillnad på var i landet du bor så tror jag det finns andra sätt att veta när det är dags.

I vår zon 2 så syns det tydligt när rosorna börjar växa. Just nu är det fortfarande vinter med minusgrader på nätterna, men betydligt varmare på dagarna. Det gör att rosorna börjar växa tidigare än björken men de håller sig till ett långsamt tempo. När det börjat bli ’piggar’ på 1 cm är det dags!

Skulle jag vänta till björken slagit ut sina blad så skulle det vara alldeles för sent att börja klippa och rosorna skulle ha fällt ut bladen. Ett senare klipp gör ju att blomningen kommer senare, så därför är det bättre att titta på den enskilda rosen istället för att bevaka björkarna.

Just nu blommar hasseln och björkarna har inte börjat bekänna färg riktigt än, så jag väntar lite till….
Men det som går att göra nu är att binda upp de rosor som kastat sig hej vilt under förra sommaren.

Här är en Exelsea. Det är en rambler och den faktiskt sprutar ur sig grenar från basen. Dessa blir långa rangliga grenar första året. Året därpå kommer det blomskott på dessa grenar. Den är lite knasig i sitt växtsätt för klipps en gren av gör den en skog av grenar från stället under klippet. Inte jättesnyggt så dessa förgreningar vill jag gärna ha långt ner.

Jag tvingades klippa ner den väldigt hårt förra året då den var hårt drabbad av barkfläckssjuka. Har tyvärr sett att den inte ser helt pigg ut i år heller.
Så här binder jag upp min klängrosor som står vid detta plank.

Väldigt smidigt att ta elkabel och sen peta in rosorna bakom den. Jag gör flera våningar och det blir då ganska tätt mot planket. Troligen behövs det en kabel till på översta brädan.


//Trädgårdshälsningar
Lillianna

När är den rätta stunden kommen att säga farväl?

Det är med en känsla av sorg i hjärtat som jag tänker på vårt stora fina och snudd på uråldriga äppelträd!
Snart måste vi nog säga farväl, även om jag drar ut på det i det allra längsta! Det är ett väldigt stor träd och det har genom alla år troligen varit många som har beskurit det, på både bra och mindre bra sätt.

Men nu orkar hon nog inte mycket mer!
Snart är den sista tiden kommen!


Äppelträdet är ett Gravensteiner och vi tror att det är planterat före 1916. Just det årtalet har vi fått efter att ha fått ett foto från en kvinna som tidigare bott i huset när hon var barn. På fotot finns ett ungt träd planterat på sidan av huset och vi tror att det är det här trädet. Visst kan vi ha fel, det är ju bara en gissning men vårt träd är oavsett exakt ålder väldigt gammalt.

Trädet har en väldigt grov stam och den dag det fälls kommer jag försöka räkna årsringarna, om de syns. Jag har aldrig sett ett grövre äppelträd i alla de trädgårdar eller parker som jag har besökt under de senaste 20 åren. Har du?

Kan det här vara ett av de äldsta äppelträden i Sverige?

Idag började vi med årets vinterbeskärning och det är tyvärr väldigt mycket döda grenar överallt, både små, mindre grenar och grövre stammar. I alla huvudstammarna är det röta uppifrån. Trädet har också haft svamp de senaste 10 åren och även om jag har försökt att behandla svampen så lever den fortfarande vilket är ett tecken på att trädet inte kommer kunna återhämta sig.

Jag är faktiskt lite orolig för att en av de grova stammarna ska rasa ner! Det får ju verkligen inte befinna sig någon under det då!

Gravensteiner lämpar sig både som matäpple och plocka och ät direkt-äpple. Enligt Wikipedia så går det helst 113 dagar mellan blomning och rekommenderad skörd vilket brukar bli i september. Just det har jag inte räknat på utan brukar smaka och se om kärnorna är bruna. Just det är ett tecken på att frukten är mogen. Det känns ju på smaken oxå förstås. Smaken är något syrligt krispig, och ganska unik. Det skvätter ofta när man tar en tugga för det är så saftigt och fruktigt!

Sorten Gravensteiner har sitt ursprung i Danmark och har varit känt i alla fall sedan 1669. Det har blivit korsningar sedan dess och det finns tex en sort som heter Röd Gravensteiner som ska vara något sötare.
Närmaste träd i trädgården som oxå är ett träd som pollinerar Gravensteiner är Filippa.
Dessa 2 äldre damer har nog haft nytta av varandra för av de 21 år som vi bott i denna trädgård så har det bara varit dåligt med äpplen något enstaka år.
Gravensteiner blommar tidigt, ungefär i mitten på maj och det känns som om det finns risk att blommorna fryser. Som tur är har jag knappt märkt av det så trädet har mått bra på platsen och jag tror att det är tomtens mest skyddade och varma plats. Gravensteiner går att odla i zon 1-2, kanske 3 enligt vissa källor. Sorten är faktiskt tilldelat Grönt Kulturarv av Pom, Programmet för odlad mångfald.

Då det är ett enormt träd i sin storlek med en växtkraft som heter duga gäller det att sätta det på rätt ställe redan från början! Vi har verkligen njutit av detta träd! Både blomning, frukt och den struktur samt fina skugga det har givit oss. Så att det nu börjar räkna ner känns väldigt sorgligt!

Men vi kommer försöka ta bort allt som är dött denna vinter och sen får vi se hur blomningen och trädet i övrigt ser ut. Visar det sig vara ännu mer som dör så kanske vi får ta ner det. Men det är verkligen med sorg som vi i såna fall gör det.

//Trädgårdshälsningar
Lillianna