Men hallå vad det växer i dammen!

Det har ju verkligen varit torrt denna sommar. I vissa delar av landet då förstås! Andra delar tex runt Gävle har det blivit översvämningar som man inte har sett maken till på hundra år. Det är nästan så man inte kan tro att det är sant när det visats bilder därifrån. Jag lider verkligen med de som drabbats! Tänk att ha sitt hem stående under vatten! Hemska tanke!

Och sen var det ju rätt varmt ett tag oxå. Ganska länge faktiskt. Så från den ena ytterligheten till den andra!
På värmen får man ju inte klaga…. För jag gillar värmen så jag har egentligen inte lidit alls, snarare tvärtom! Just den perioden var det helt underbart!

Lite värre har det varit för trädgården. Planteringskön som var rätt lång i våras efter den härliga trädgårdsresan till Öland resulterade ju i en rätt schysst samling växter. (Jaja, det är självförvållat…jag vet!) Dessa skulle ju ner i den torra marken! Och det gick inte! Vissa kom ner ändå med mycket möda och alldeles för lite vattning och det har väl gått så där…
Sen blev det en fantastisk sommarresa förbi min favoritplantskola Kordes i Tyskland och det resulterade i 25 rosor. Dessa skulle oxå ner i den torra marken men för rosor använder vi markborr och borrar stora hål.

Men nu var det ju dammen jag skulle skriva om. Här i dammen växer det så det knakar oavsett om det regnar eller är stekande hett! Snart ser man inte vattenytan alls! Det är nog hög tid att göra ett seriöst ryck! Bilden visar före mitt rensningsryck.

Jag (som är lite feg av mig när det gäller vattendjur) tog på mig en svart sopsäck på vardera ben och klev i. Har faktiskt ärvt min pappas vadarbyxor med stövlar i storlek 47 men jag tycker att de är rätt klumpiga att ha på mig. Så jag tänkte ut en ny variant. Den varianten har ni nog inte hört talas om förrut. 😀
Men det fungerade över förväntan.
Så med diskhandskar på händerna rensade jag fram vattenytan igen med mina sopsäckar på…det gjorde verkligen skillnad! Dammen är på 30 kvadratmeter men den hade nog decimerats till halva ungefär.

Det var ju något jag var medveten om att det skulle bli så när växterna sätter fart. Jag tvekade inte på att sätta i starkväxande växter även om flera varnade mig för ditten och datten. Gör inte så, och inte så där! Men jag testar mig fram. Hellre att det växer för mycket än tvärtom. För finns det något än att gå och vänta i all evighet på att det ska börja växa? Och det gäller allt i trädgården tycker jag. Och vad är det värsta som kan hända? Rensa vet jag ju hur man gör!

Så nu när det faktiskt gått några år sedan dammen byggdes var det verkligen dags att rensa ur en del. Jag fick ihop några rejäla högar som fick ligga på bryggan någon dag, ifall några vattendjur råkat följa med upp och ville ta sig tillbaka igen.

Bara för att visa en jämförelse så är det här dammen, från ungefär samma vinkel men taget i maj månad i år. Näckrosorna har förstås inte kommit upp i maj månad och allt annat är nerklippt och kort.

Irisarna som står i dammen är den vilda gula svärdsliljan, Iris laevigata och Iris sibirica. Sen har det flyttat dit något lättfröat gräs som jag tror är säv, det har jag inte planterat. Det finns ju förstås en massa annat oxå….tex fackelblomster och randgräs mm.

Den fina Tujan Yvonne som är gulbarrig syns knappt på den övre bilden och den rödbladiga trollhasseln är bara ett svart hål.
Vinkeln är inte helt samma ser jag nu, för den stora tallen är ju där men syns inte på den nedre bilden. Men man kan iallafall se att det är rätt stor vattenyta.

Här är ännu en majbild men från tallens sida. På de där stolarna har jag och maken suttit många kvällar och njutit av utsikten och kvällssolen. Oftast blir det fredagsbubbel där om vädret är med oss. Ibland har vi hört grodans kväkande och fiskarna är alltid så nära de bara kan komma. Det är kvalitetstid det!

I juni var det rätt fint. Lite lagom mycket av allting. Ingenting är så där högt så det nästan välter utan ser bara lummigt och fint ut.

Vattenklövern som är närmast bryggan har knatat en bra bit ut, riktigt så mycket av det den ska det nog inte vara där. Visserligen är den vackra vita blomman fantastisk när den blommar och bladverket är friskt och fint hela säsongen.

Fiskarna vill gärna vara med där det händer något. När jag stod i dammen i mina sopsäckar var de runt benen på mig och kollade in vad som hände…
De har blivit riktigt stora nu och när jag matar dem och de blir ofta hysteriskt ivriga och stänker högt upp på bryggan!

Men idag är det kallt ute och de har gått ner för vintern.

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Herrgård har faktiskt gjort skockor!

Snubblade över ett ex av den perenna Kronärtskockan Herrgård i våras när jag var på en trädgårdsutflykt. Den är den enda i sitt slag av de som odlas i Sverige kan man säga. Den går inte att fröföröka utan alla plantor är delade.

Alla övriga plantor som finns är sådda med frö och betecknas vanligen som 1-åriga.

Jag försökte mig faktiskt på att så en sort av dessa 1-åriga kronärtskockor med tanken att det skulle bli en snygg växt i kruka och att jag sen skulle testa att vinterförvara den i mitt glashus. Nu ville det sig inte så för de plantor jag trodde skulle bli Kronärtskockor blev Italiensk oxtunga. Kanske lite lika när de var små…men inte längre lika sen.

Så nu har jag alltså plantor av Oxtungan i rabatten där jag hade tänkt ha Kronärtskockor.

Det kanske blir ett nytt försök med resterande frön….

//Lillianna

Schyssta ställningar är bra att ha!

Fotbollsmålen är nybyggda för i år och är 2 st likadana. De är rejält grova då de kommer täckas av några av trädgårdens största bjässar. Jag passade på att klippa ner rosorna rejält, minskade säkert med 2 tredjedelar. Allt för att få lite fason på dem igen.

Armeringsställningen som är närmast i bild svetsades i vintras och kommer även den att kläs in av rosor.
Då vintern var rätt hård mot många av rosorna frös de som sitter vid armeringsstödet ner helt till marknivå och får börja om från början igen.

Lykkefund – en av av alla de fina honungsrosorna.Doften är fantastisk nu! Den har en grov stolpe som står lodrätt. Uppe på den vilar (fastskruvad med vinkeljärn) en 90mm regel som även sitter fast i väggen. I regeln har vi borrat hål och trätt igenom några typ 1 meter långa armeringspinnar så att rosen ska kunna vila på dem. Det är rejält tungt för regeln så vi funderar på att förstärka den i vinter. Det finns även ett stöd uppe i ’krysset’ som sitter fast i vårt uterum Glashuset.

Hur man skapar stöd till trädgårdens bjässar är alltid intressant!!
Har du någon smart ställning?

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Trädgården suktar efter vatten

Det börjar likna 2018 här….så torrt, så torrt!
Gräsmattan är helt intorkad men klövern frodas!
Jag punktvattnar på det som lider som mest, är nyplanterat och vattnar krukorna men resten behöver oxå vatten.

Då tomten är på över 3 000 kvadratmeter är det inte enkelt att vattna…
I morron är det utlovat upp till 16 mm. Jag ber till väderguden att det kommer! Håll tummarna!

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Hur håller du igång blomningen maximalt?

Svaret heter pincering. Du kanske har hört ordet någon gång? Det används inom växtvärlden och kan göras på olika växter beroende på vilket syfte du är ute efter. Metoden är enkel men måste användas i rätt tid.

Ordet pincera betyder avknipsning/inkortning av årsskott.

När metoden används för blommande växter handlar det främst om att tvinga växten att fortsätta blomma fastän den egentligen själv tycker att den är klar i och med att den skapat frön. Blommande växter vill blomma, bli ’befruktade’ (dvs pollinerade av insekter) för att sen kunna sätta frö som säkerställer växtens fortlevnad.
Tex sommarblommor knipsar vi ju alltid bort de vissna blommorna på, både för att det ser snyggare ut och för att växten ska fortsätta blomma. De lever ju oftast bara 1 år eftersom de inte är härdiga i vårt klimat.

Det finns många perenna växter som går att pincera för att förlänga blomningen.
Jag ska visa några stycken. Du kanske har testat detta på fler? Berätta gärna vilka i en kommentar!

*
*
Jag pincerar alltid mina storblommiga Klematis tex om jag hinner. Både före och efter blomning. De småblommiga bryr jag mig inte om de blommar så rikligt ändå.
Fram till midsommar knipsar jag av nytillväxten. Se nedan.
Plantan svarar då med att göra 2 nya grenar i det bladveck som jag har knipsat från. När dessa nya grenar växer ut är jag där och knipsar igen.

På den här bilden skulle jag bara nypa med fingrarna på den översta röda markeringen.
Optimalt hade varit om jag hade hunnit att ta den vid den undre markeringen för då hade det varit 2 sånna små nya grenar där jag återigen skulle kunna ha tagit av toppskottet.
Klematisen har 2 blad på varje sida om stjälken. De är möjliga att pincera när de är ganska små men då får du lirka lite så att bladen inte skadas. Skulle det vara lite hårt mellan bladen så är det en blomknopp på gång. Då är det för sent att pincera mer. Låt det blomma!

Har Klematisen blommat och du vill att den ska fortsätta blomma klipper du av hela blomstjälken ner till det närmsta bladparet. Då kommer det 2 nya blomknoppar i bladvecket.

*
*
Aklejor blommar intensivt runt midsommar och sätter sen mängder av frön. De korsar sig vilt med varandra och avkomman kan egentligen bli hur som helst. Denna perenn är superenkel att pincera och genom att göra det slipper du hundratals nya plantor (om du nu inte vill ha det alltså) och kan hålla igång blomningen till en bit in på augusti. Därefter brukar jag låta dem gå i frö…eller så klipper jag av hela blomstjälken så långt ner jag kan och sprider ut en del av fröna slumpmässigt på andraplatser än där moderplantan stod.

Aklejorna står ibland beredda med en liten blomknopp utan pincering. Här syns den faktiskt.
Blir det inga frön så kommer den att växa och bli större för att kunna blomma. Blir det frön så torkar den bara in. Då lägger växten istället kraften på att skapa frön.

Gör du ingenting åt Aklejorna ser de ganska snart ut så här! Frökapslarna blir så småningom bruna och öppnar sig i toppen för att släppa ut de helt svarta fröerna runtomkring. Orkar du inte pincera så klipp av hela den grova blomstjälken så långt ner du kan. Bladen som kommer från basen kan du låta vara kvar. De ger näring åt roten så att plantan klarar sig till nästa år.

*
*
Gemsrot/vårkrage är en annan perenn som oxå svarar fint på pincering. Under varje överblommad blomma finns det ett litet litet blad. Klipp precis över det, för då kommer den en ny blomma i det lilla vecket mellan bladet och stammen.
Du slipper oxå få alla fröplantor som den gör av alla fröna….
Jag har haft flera olika namnsorter och sorter av Gemsros men nu har jag bara Alpkragen kvar och den fröar något fruktansvärt…och dyker upp på ställen där jag minst anar det. På den här platsen har jag inte planterat den så den är helt spontan men passade ju rätt bra bredvid den gula Guldalmen ’Wredei’

*
*
Blåklockor, Hjärtklockor, Prickklockor och alla andra inom Campanula/Adenophora släktet fungerar att pincera. De har en vitaktig mjölksaft som en del reagerar på så liten nagelsax alternativt handskar är att rekommendera så att händerna inte behöver komma i kontakt med växtsaften.
Du klipper (när blomman vissnat!) där jag ritat med rött. Det är bara den vissna blomman/blivande frökapseln som ska bort. Strax under blomman i det närmsta bladvecket kommer växten trycka fram en ny blomknopp för att kompensera för den frökapsel som den förlorat.

Storklockan passar perfekt för detta.

*
*
Den ettåriga opiumvallmon passar perfekt att pincera. Den svarar med att grena sig och fortsätter sen snällt att göra nya blommor. Den lilla plantan till höger i bild ska pinceras. De större plantorna som är i mitten har jag pincerat för ett tag sedan och de har grenat sig och blivit riktigt kraftiga. De blommar fortfarande.

Hoppas att det här är något som DU kan ha nytta av! 🙂

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

John Cabot

Äntligen identifierad av rosornas allra duktigaste identifieringsmästarinna Helena i rosgruppen ’Vi som stödjer svenska Rosensällskapet’!

Det är en ros som jag fått från en annan trädgård där den inte trivdes och den var då namnad som Henry Kelsey. Men Helena förklarade att Henry skulle vara tomteröd och denna är verkligen cerise nästan lysande så det stämde ju inte alls.

Rosen heter John Cabot och är en Kordesiihybrid.

Jag har haft den minst 10 år och den vill inte klättra utan växer stadigt som en buske. Håller sig på max 180cm höjd. Helt frisk och fryser inte ner det allra minsta på vintrarna. Lite storkbent växtsätt men då klipper jag ner en gren i taget för att sänka ’kronan’.

Den här rosen gillar jag väldigt mycket! Lyser så glatt upp platsen och är en mycket bra ros eftersom den är helt frisk och inte fryser.

Ljusgrönt bladverk.
Svag doft.

Jag hittar bilder från 2009 så den var äldre än 10 år.

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Schöne maid

Den här rosen hör jag i alla fall på namnet vad det betyder…behöver inte översätta…. 🙂
Och den är lika skön som namnet! 🙂

Rosen heter Schöne maid och är en ros från Tantau. Hon är en tehybrid vilket betyder att det kommer enstaka stora blommor istället för ett gäng med mindre blommor i kluster.

Tehybrider är kända för att vara lite mer kinkiga, behöva lite mer gödning men jag testar och ser…
Tehybrider brukar vara fina att plocka och ha i vas, om man nu klarar av att klippa av en blommande vacker ros?

2019 såg den ut så här.

2020 såg den ut så här och det var ju inte riktigt till belåtenhet.
Väldigt hängiga och tunga blommor.

Jag fick lyfta på en blomma för att kunna se den i ansiktet.
Då var den ju väldigt fin iofs…

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Gartenträume

Här har jag gått och tänkt att namnet betyder trädgårdstrauma och tyckt att det var ett förskräckligt namn på en sån vacker ros men så gör jag en översättning (jag pratar inte tyska) och får fram att det betyder trädgårdsdrömmar!
Vilken lättnad! Vilken skillnad!
Nu kommer jag tänka gott om den här rosen när jag ser växtnamnet! 🙂

Rosen heter Gartenträume och är en ros från Tantau. De har faktiskt inte med någon angiven höjd….vilket verkar underligt.

Det är en buskros och Helpmefind.com skriver även med att det är damascena.
Fin doft och väldigt tunga och fyllda blommor. Den verkar hänga en del med blommorna eftersom de är så tunga eller så behöver den växa på sig helt enkelt.
Ska kunna bli upp emot 140cm hög men då får den allt sätta fart! Verkar vara ganska småvuxen hittills…

Vackra blommor!
En ros jag verkligen vill sätta näsan i!

Kolla bara på formen på blomman! Det är en sån doftbomb som du kan hålla i handen och så bara faller alla blombladen isär på det allra vackraste sättet!

Ser lite mer skötsam ut i början av blomningen.

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Eifelzauber

Vacker ros som inte riktigt hunnit komma till sin rätt hos mig än på grund av olika anledningar. Den fick en första plats i en karantänrabatt då vi avsåg att strax finna en bättre plats och sen flytta den och några andra till dess slutliga plats.
Tyvärr råkade käre maken vara lite ivrig med trimmern just den sommaren så alla mina namnskyltar kapades av…vilket kan hända även den bäste! Så då lät jag dem stå kvar för att invänta blomningen året efter, så jag skulle veta vilken som var vilken.

Förra året blev den i alla fall flyttad och jag tror ganska säkert att det är Eifelzauber.

Om det inte är den så är det troligen Bremer stadtmusikanten för den stod jag och höll i när vi var på Kordes plantskola i Tyskland. De är ganska lika och får samma sluthöjd. Nu är det här året 2021’s första blomma så jag får se hur den utvecklar sig.

Eifelzauber är en kontinuerligt blommande ros från Kordes. Ska kunna bli 120 cm hög och blomfärgen är ljust rosa. Den ska vara resistent mot både mjöldagg och svartfläckssjuka.

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

William Lobb

Jag måste ha varit allmänt förvirrad för jag skrev William Loob på skylten men riktigt rätt var det ju inte…..
Enligt HelpMeFind.com så heter han iallafall Lobb.

Det är en mossros och det syns på de stixiga knopparna och deras skaft. Alla grenar är extremt taggiga så denna herre bör man ha handskar på för att hantera.

Höjden är intressant här för enligt HMF så kan den ligga mellan 185-245cm. Mitt plank är nog strax över 200cm så jag avser att hålla honom på plats där.

Ljuvlig doft!
Lite löst fyllda blommor som går i en kall cerise ton.
Jag hade visst inte deadheadat som jag skulle här men det ska jag göra i morron, så ser han snyggare ut.

Denna ros klarade vintern ganska bra.

Men det är en smitare. Han har redan skickat ut 2 skott som kommer rakt upp genom trädäckets springor! Inte helt enkelt att komma åt dem…..

//Trädgårdshälsningar
Lillianna