Rundvandring bland de mest högresta rosorna!

Spread the love for gardening!

Rosor kan man väl inte ha för många av…!? Det kan man väl inte?

Jag har numera både buskar, låga rabattrosor, engelska rosor och förstås klängande rosor som brer ut sig högt där upp i det blå. Någon gammaldags ros har det också blivit, men de allra flesta är moderna rosor som remonterar. Doftar de är det plus i protokollet.

I det här inlägget tänkte jag bara visa min högresta rosor. Och några som är på gränsen mellan klättrare och storvuxen busk.

Det här är en Coral Dawn som tyvärr inte finns kvar längre. Det var en av de första rosorna jag köpte när vi var nyinflyttade. Här beblandar hon sig med en clematis viticella ’Etoile Violet’. Klematisen är nästan i största laget för den här rosen men jag försökte att bre ut henne i sidled så gott det gick.

Jag köper iallafall fler och fler rosor för varje år som går och har gjort så ända sedan jag fick förmånen att vara med som provodlare för Rosens Dag. Förr köpte jag oftast ”rea”-rosor och jag hade noll koll på hur de skulle se ut mer än det som ev syntes på etiketten. Jag spontanshoppade hej vilt! När jag kom hem med de för mig nya rosorna googlade jag och läste på innan jag planterade dem på det ställe jag trodde de skulle passa på rent visuellt. Numera gör jag på ett helt annat sätt när jag handlar. Typ tvärtom!

Coral Dawn’ växte med stela styva ben och blommade i toppen. Så gör ju många klängrosor om man inte hjälper dem lite med beskärningen. Ju mer du klipper ner dem desto bättre blir det i blomningen. Jag försöker att klippa grenarna i olika höjd och ganska hårt varje år. De växer snabbt upp ändå. På det sättet får jag blomning nerifrån. Enda undantagen är de som blommar på fjolårsved, dem ska man vara försiktig med eftersom det är årets blomnings som klipps bort om man tar för mycket. Den blåa bollen är den gamla sorten av Bolltistel. En rosa flox matchar rosorna finfint i bakgrunden.

Jag har en ros som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det är inte doften, för den känns knappt. Det är färgen eller nyanserna kanske jag ska säga.

Vissa år är den väldigt rosa och andra år mer vit med bara en aningens rosa kant. Den är lite föränderlig med andra ord. Det gillar jag!

Hon heter ’Händel’. Eller är det kanske en han? Ska jag tänka att det är en hyllning till tonsättaren/bacrockkompositören så är det ju en han…

Läcker, men snudd på ’för mycket’. Sånt tilltalar mig! Lite extra av allt lixom 😉 Jag gillar primadonnor! Sen gäller det att hitta snygga sällskap till dem så att de verkligen får glänsa! Här tätt flankerad av en vit högrest Veronika.

Det finns ju förstås fler rosor att älska. Den här är helt klart en av dem jag inte tänkte att jag skulle kunna leva utan men som även den visade sig vara kortlivad i den småländska leran! Frisk, fräsch och med en underbar doft! En engelsk madam!


Hon är dessutom mamma till en hel drös med andra engelska rosor. Blommar snällt på 150-200 cm höjd även om hon fryser ner nästan till marknivå rätt ofta. En vinter frös hon så mycket att hon inte vaknade igen…


Om ni inte har gissat vilken det är ännu så ska jag avslöja att det är den kända ’Leander’.
Hon är aprikosrosagul till färgen. Helt underbar!

Alltid en hel drös av blommor i toppen. Till och med knopparna är utsökta! Blommorna är väldigt platta som synes. Eftersom hon inte höll så många år skulle det kanske vara intressant att testa henne igen.

Jag har hittills inte återköpt någon som gått bort för mig…

I slutet av oktober ett år såg hon ut så här. Då var blommorna inte lika tätt fyllda utan har en mer avslappnad nästan lite slafsig look.

Mer gult än rosa. Men fortfarande vacker!

När vi nu pratar om aprikosrosagula rosor finns det en till som bara måste få vara med här! Den är kanske mer gul än rosa men den har den där föränderliga looken som jag är så svag för.
Och det är ju vackra och omtalade ’Alchymist’ förstås!


Titta så vackert hon lutar sig mot ett gammalt äppelträd. I total harmoni!

Tyvärr remonterar hon inte, men annars är hon i särklass!

Växer stadigt, fungerar väldigt bra med pegging down-metoden. Enkelt förklarat betyder det att man tar en lång gren och böjer ner den mot marken. Du kan fästa den på olika sätt, jag har kört med tältpinnar och lite elkabel. Rosen svarar då med att skjuta upp en blomstängel i varje bladfäste. Det blir många många fler blommor än om den hade stått rakt upp och ner som vanligt och bara blommat i toppen.

Alchymist är annars en högre buskros eller en klättrare som behöver beskäras för att få snygg form. Växer så det knakar gör hon iallafall.

Jag klipper en del på vårvintern och försöker hålla en lagom hög buskform där den inte har möjlighet att klättra. Det här är en ros som jag har på flera ställen och där några av dem är rotäkta exemplar.

Varje enskild blomma är så tät och vacker. Med en liten snurr i mitten.

Den absolut största rosen som inte är en klängros och som finns i vår trädgård är en vacker dam vid namn ’Nevada’.

Hon har vita blommor stora som assietter och börjar blomma något helt enormt vackert runt midsommar ungefär. Sen fortsätter hon lite mer försiktigt ända tills snön tar henne med storm och hon är lika förvånad varje gång. Den sena blomningen brukar skifta lite åt rosa, medan den första är helt vit.

Härlig doft, vackra ögonfransar och helt frisk! Rekommenderas!

Jag har nyligen planterat den rosablommiga systern som heter Marguerite Hilling men än så länge har hon inte vuxit på sig så mycket.

Röd som en röd ros ska vara enligt många är min ’Sympathie’. Finfin doft och remonterar som en tok! Den har trädgårdens torraste och varmaste läge men stortrivs!

Jag trodde hon dog en gång så jag försökte gräva bort roten. Fick upp en rejäl och grov rot och funderade sen på vad som skulle få efterträda i det hålet. Provade med en vindruvsstickling men den tog sig inte. Det tog ett tag innan jag satte dit något efter det men sen plötsligt, något år senare var det en ros där igen och då var jag ju tvungen att se vad det var för något. Det visade sig vara Sympathie!

En ros som är väldigt härlig i blomman är den vackra ’Louise Odier’. Fin doft och vackra blommor i en något kall rosa ton.

Tyvärr är den extremt drabbad av svartfläckssjuka. Varje år! Vissa år plockar jag av i stort sett vartenda blad, innan de faller av sig självt. Hon blir då helt kal! Och tyvärr har jag hört att det är många andra rostokar som har samma problem.

Jag har satt upp henne mot en pelare eftersom hon växer så bra på höjden.

Kanske kan en klematis slingra sig uppför stammarna och dölja bristen på bladverk. Det är tråkigt att göra sig av med växter, men den här ligger på gränsen….för vem vill ha sjuklingar när det finns så många andra att testa?!

Här är en bild på ’Blaze Superior’ och det är också en föredetting som gick ut efter några år. Jag tyckte den passade väldigt bra där på den lilla pergolan så jag kanske får spana efter något annat att sätta dit nu när det inte finns någon där.

Blaze Superior stod väldigt nära ’Louise Odier’ och har troligen blivit smittad av hennes svartfläckssjuka för innan den dog blev den kraftigt angripen av sfs eller så var det inget bra exemplar helt enkelt.

Blommorna och växtsättet var extremt likt ’Flammentanz’. Ingen doft överhuvudtaget och tydligen inte alls lika resistent mot sjukdomar som ’Flammentanz’.

Det var en ”rea” -ros, modell storchansning.

Frisk och alldeles underbar är däremot min vackra ’Märchenland’.

Här tätt sammanslingrad med en aster. Stora lite sladdrigt rufsiga blommor med långa ögonfransar. Har faktiskt ingen aning om hon doftar, det får jag ta kolla på nästa sommar!

Märchenland är en ärvd ros så den var i ganska bedrövligt skick när jag fick den då den kom ifrån en betydligt högre zon. Oidentifierad var den oxå, men med hjälp av rosforumet på Allt om Trädgårds hemsida som var väldigt aktivt en gång för länge sen så kom vi fram till att det är en Märchenland.

Först visste jag inte om det skulle vara en buskros eller en klängros min Märchenland, men jag tror nu att det kan bli lite mittemellan. Vissa år blir hon ca 150cm hög och då behövde hon nåt att luta sig mot. Andra år blir hon runt dryga metern och blir mer bred istället.

Nu har tyvärr sorken varit i närheten så jag tror hon låg lite farligt till!

En annan engelsk dam är ’Winchester Cathedral’. 

Hon är kritvit med några enstaka rosa stänk, ibland. Fick en stolpe och tog sig lätt upp mot 200cm. Väldigt taggig, underbar lite citrusluktande doft.

Frisk och fräsch hos mig! Helt klart en jag gillar!

Tyvärr fick sorken tag på den förra vintern så nu är hon nere vid fotknölarna. Jag hoppas att hon piggnar på sig!

Jag har henne ihop med en klematis som jag köpt som ’Miss Bateman’ men jag är nu osäker på om det är en sån eller inte. Miss Bateman ska visst ha röda pistiller men det har inte min.

Den allra rödaste rosen är utan tvekan ’Grand Hotel’.

Grand Hotel beskrivs bäst som blodröd eller som röd som sammet.
Noll doft att tala om, men väldigt stora fina röda blommor.

Jag har haft henne i flera år, rätt länge faktiskt men hon har tagit bra tid på sig att komma igång. Står väl inte på det bästa stället kanske och får inte någon vattning öht. Remonterar.

När jag nu är inne på rött så kommer här den mest kända rosen av dem alla i den färgskalan.

Mycket kan man säga om Flammentanz men hon blommar som ingen annan, varje år lika magnifikt!

Vanlig, enkel och snudd på tråkig är såna ord man brukar få höra men som jag inte tycker hon förtjänar.

Friskast av dem alla, med en växtkraft som förvånar. Våra 2 exemplar klär in en hel armeringsmatta och jag får ändå beskära henne hårt varje år för att hon ska hålla sig där!

När besökare möts av den här väggen brukar det vara mycket Åhh och Ahh….

Jag har en enda ros som möjligtvis kan tävla med ovanstående, eller iallafall försöka.
Det är honungsrosen som heter Lykkefund. Hon växer som en raket och blommar helt explosivt, men tyvärr inte så länge. Doften däremot är fantastisk!

Då den växer så kraftigt klipper vi den med häcksax varje år för att försöka få ner den en aningens.

Nu får det vara bra för denna gången, det finns fler…men dem tar jag en annan gång…

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Nu har jag blivit inbjuden till…

Spread the love for gardening!

lokalgruppen för Sydostrosen som ingår i Svenska Rosensällskapet för att hjälpa till att starta upp en ny grupp med aktiva medlemmar i Jönköpingsområdet! 🙂 🙂 🙂

Vi kommer ha det första planeringsmötet digitalt nästa vecka och sen hoppas jag på att hitta några intresserade som vill vara med!

Bor du i området?
Gillar du rosor?
Vill du lära dig mer om rosor?
Vill du i liten grupp besöka rosenträdgårdar i området?

Vill du det här, så hör av dig!! <3

//Rosenhälsningar
Lillianna

Tillbakablick på året 2021

Spread the love for gardening!

Årskrönikor är roliga! Det finns ju så mycket bilder, så många minnen från året som gått! Vi är säkert ganska lika alla vi som har mobilkamera. Upp med mobilen och fota lite snabbt, det tar ju ingen tid alls och det blir ju ändå rätt bra bilder om man har en OK kamera i mobilen. När året är slut är det hundratals ja troligtvis tusentals bilder i minnet på mobilen. Känner du igen dig?

Vad ska man då göra med alla dessa bilder? Bara spara dem i datorn, molnet eller i telefonen? Njae kan jag väl tycka men det är väl det de flesta gör inklusive mig själv…men är det inte lite synd!?

Vad kan man då göra med alla sina bilder?
Blogga är ju en grej som en del håller på med. Det var betydligt fler för 10 år sedan men efter att Instagram dök upp så gick många dit. Jag har oxå några konton där men fastnar inte….bara scrollar lite då och då och tröttnar rätt snabbt.
Göra tavlor eller bildspel som man visar för utvalda på TV’n/datorn är ett annat trevligt alternativ.

Jag älskar att läsa andras årsberättelser så det är väl på tiden att jag får ur mig en egen! Tro nu inte att jag inte har försökt förrut, för det har jag! Många gånger! Problemet är att jag fastnar i bilderna och sen går tiden…och då ligger inläggen kvar i utkastläge. Jag hittade nyss ett utkast från 2009. 😉

Men tillbaka till kameran. Jag har valt mobiltelefon efter hur bra kameran är. Vill inte betala hur mycket som helst för en telefon så jag håller mig i mellanklassen. (jag har en riktig kamera som jag använder ibland också) Letade länge och läste recensioner när det kändes som dags att byta mobil. Hade en Huawei innan och den var gräslig att fota med. Testade oxå några av vännernas mobilkameror innan jag valde denna bland annat Huaweis värsting men jag gillade inte alls hur bilderna blev även om den fick väldigt fina recensioner i alla test.
Valet föll på en Xiaomi Mi 10 note pro. Nu har den faktiskt snart 2 år på nacken (i vår) men jag är väldigt nöjd med den så jag kommer nästan garanterat kolla vidare i det märket efter en uppföljare när det börjar bli dags att byta.

Som de fotografnörd jag är så ska allt förevigas i trädgården…ja det blir tusentals bilder och många av dem är rosenbilder dvs närbilder på blommor… Jag förstår att det inte är speciellt intressant för den inte är lika såld på rosor som jag är. När jag en gång för flera år sedan undrade varför jag hade så många porträttbilder och inga vybilder så började jag att ta fler vybilder. Så nu är min externa håddisk fylld med både närbilder och vybilder.

Januari 2021.
Silverpäronet med den speciella formen. Det är ett pendula men för att växa hängande i sitt växtssätt tycker jag att väldigt mycket står lite väl mycket rakt upp.

Februari 2021.
Så kommer vi till februari. Inte lika mycket snö men fortfarande brunt och is på dammen. Februari var ju förr alltid den kallaste månaden tillsammans med mars.

I februari tillbringade jag en hel del tid i glashuset bland alla pelargoner och andra värmeälskande växter. Rakt fram i bild står en variegerad vinterjasmin och blommar som en galning. Den köpte jag i England för 10 år sedan och den har stått i samma kruka sen dess…. vanligtvis inne i garaget. Där har den blommat i sin ensamhet och jag har bara sett att den blommat, inte kunnat njuta av den. Så som tack för att den fick komma in i vårt nya fina glashus så belönade den mig med att se ut så där! Den ska visst klara sig på friland i zon 1 men jag är för feg för att plantera ut den i vår zon 2. Vore ju trist om den dör helt enkelt eftersom den är ett så fint minne.

Mars 2021.
I mars lyser solen och himlen är klarblå. Vårkänslor de luxe och krokus, snödroppar, lungört, julrosor, blåsippor och smålökar blommar för fullt. Isen har smällt i dammen och fiskarna har börjat komma upp, stilla vilande i solen.

Full fart med rosbeskärningen! Många rosor är jättesjuka och har stora angrepp av både barkfläckssjuka och crown gall. Det är riktig illa i år, betydligt värre än det någonsin tidigare har varit och jag fyller en hel släpvagn med bortklippta sjuka grenar. Några blev kapade längs med fotknölarna och det kommer ta några år innan de blir som de var.

Här är vår senaste rosenpergola som maken svetsat ihop åt mig. I den ena kanten står en hitflyttad enorm clematis ’Summersnow/Paul Farges’ och på den andra sidan en spontan frösådd från min Venusta Pendula.

Fått ett stort begär efter pelargoner och lusläser allt jag kan komma över om dem och börjar leta efter små sticklingar eller plantor överallt men det är nog lite tidigt ännu!

Slagfältet som är rakt fram är förhoppningsvis sista rycket innan roten från den enorma sälgen är borta. Det var en enormt stor flerstammig sälg och får något år sedan så rasade flera stammar. Det har tagit oss lite tid att rensa upp efter den men nu är det verkligen på G.

April 2021.
Vintern är inte över ännu, det kommer ju alltid några sena bakslag och mitt i ett sånt är jag ute och bygger en ny rosenrabatt. Täcker jorden med kartong och sen köpe-matjord uppepå, rätt tjockt. Rätt härligt ändå!

Pionerna som jag köpte i förra årets pioncirkus är på väg upp och deras knoppar lyser som små röda spjut. Eftersom de flesta är rätt unga så är det inte så många knoppas på varje, men det är ändå väldigt kul att gå och spana efter dem.

Ger den risiga paradisbusken en rejäl beskärning och det krymper avsevärt, så bort med allt det risiga som bara ser fult och dött ut. Paradisbusken är verkligen en buske som ligger lite löst till i trädgården skulle jag kunna säga. Andra verkar älska den men jag är tveksam… Visst är den fantastisk de veckor den blommar, verkligen oemotståndelig och riktigt tjusig. Men resten av året ser den mest bedrövlig ut tycker jag. Den växer inte ens snyggt och är inte heller så himla enkel att få snygg form på… Jag har 2 st. Det är från olika kloner så den ena doftar och den andra inte. De växer likadant med sitt lite överhängande spretiga växtsätt.

April är en härlig månad för då känns det ju verkligen som om trädgården börjar vakna till liv och jag med den! 🙂

Tibasten blommar och dess doft är ljuvlig!

Nunneörten är överallt som den brukar och det lyser ljust rött på alla ställen som den slagit klorna i.

Nu klipper jag ner perennriset från förra året.

Har sorterat alla mina fröer och gjort planer för vilka som ska sås. Det ska bara sås på friland i år. Inga krukor eller frösådder som ska passas!

Maj 2021.
Så är vi äntligen framme i sköna maj! Det är verkligen en utmaning att bara välja en bild per månad, men jag ska klara det! 🙂 I maj händer det mycket och det är rätt stor skillnad på hur mycket som kommit igång i början på maj jämfört mot hur det ser ut i slutet på månaden.

Flyttar ut perlargonerna från glashuset och de blommar fint fortfarande. Olvonen blommar och sprider sin underbara doft! Första sjödoppet är avklarat runt valborg och pollensäsongen är igång. Nu är det VÅR!!

Fiskarna är helt vilda nu när jag kommer i närheten. Tidigare stod de mest och solande men nu är de som hungriga monster. Passar jag på att mata dem får jag akta mig för jisses vad de stänker! Leken börjar strax och jag passar mina honor noga så att ingen ska ligga uppepå land för att undkomma sina herrar.

Körsbärsträden blommar så vackert och det är som vanligt månaden då jag vill stoppa tiden och bara vara ute. Primulorna lyser som små solar i rabatterna och det spirar grönt friskt och fräscht överallt. Äppelträden sätter igång sin massiva blomning och det är ju verkligen underbart!
Det doftar ljuvligt från gullripsen och även silverbuskens något anonyma blomning.

Tyvärr upptäcker jag att vi även fått sork! Den lilla marodören, eller om det är flera har käkat upp några av mina rosor underifrån och jag lyfter upp dem och ser att de inte längre har något rotsystem kvar. Även rosenflockel, dagliljor och flox har blivit snaggade underifrån. Nu är det KRIG!!!
Katten tar en och jag tar flera med sorkfällan superCat. De är inte små de där! Usch och fy!

Mycket att göra, klippa och fixa. Allt ska nu se snyggt ut och vara nerklippt efter vintern. Det brukar ta sin tid att komma igenom rosorna men det är också på dem jag lägger mest tid.

Den första rosbeställningen från Tantau inkommer och planteras direkt.

Årets första trädgårdsresa gåt till Öland och vi besöker Öland Spirar för första gången.

Min rödbladiga hassel som faktiskt är en frösådd från en buske jag hade stående i min snigelkarantän över vintern växer nu på sig bra på sin plats. Moderplantan står på en annan plats och är nog något mindre så denna kommer säkerligen att bli en jätte, men det får den gärna. Jag har valt platsen med omsorg! Runt fötterna växer silverbladiga växter och blommande perenner i rosa. Mycket lammöron för de är den bästa marktäckaren när det är mycket ogräs i jorden. Tulpanerna som också går i rosa är nästan överblommade redan.

Juni 2021.
Den skira grönskan som regerade i maj går nu över till intensiv försommar och syrendoften ligger tung över trädgården.

Längtan efter semestern börjar göra sig påmind och efter en intressant inköpsresa till Öland och besöket hos ÖlandsBoel på den fina lilla plantskolan B’STRÖÖ kommer en efter en av de fina inköpen på plats i trädgården. Massor av buskar med fina blad blev det! Tror det blev 22 eller 23 stycken, minnet sviker mig…

Pionernas knoppar är så runda tills de slutligen inte kan stå emot längre och låter oss njuta av deras svulstiga blomning. Men underbart är kort!

Aklejorna är lika vackra om ännu något fler än förra året, jag tror jag behöver rensa bort några då de tagit sig an lite väl många rabatter.

Nu startar rosblomningen och Nevada är magnifik och den stora busken ser helt vit ut! Måtte det inte regna nu bara!

Strax därefter följer andra rosor och jag tror äntligen att Flammentanz kommit upp i sin fulla storlek efter att vi klippte ner den för några år sedan då vi skulle byta fasad på huset.

Prydnadsaplarna blommar med sina cerisa blommor och den lilla uppstammade pärlbusken ’The Bride’ tar andan ur mig med sin alldeles kritvita blomning.

Vi är ute så mycket vi bara hinner och vi vuxna har en överenskommelse som lyder att vi bara håller på i trädgården till senast 17 på helgerna. Sen är det dammtrivsel som gäller och vi sitter vid dammen med något gott att dricka medan solen går ner över skogen bortanför. Det är kvalitetstid!

Juli 2021
Rosorna blommar för fullt i juli och det är verkligen årets höjdpunkt att bara gå runt och beundra dem, stoppa näsan i de allra mest högresta och dra in den ljuva doften. Sekatören är alltid med för det kan ju behövas ett klipp här och där.

Det är ganska torrt i marken och gräset är inte grönt längre. Gräsklipparen kör mest på tomgång så att säga.

Går med lite vattenkannor till det nyplanterade medan övrigt får klara sig. Det mesta är ju rätt etablerat så det borde inte vara någon större fara. Då trädgården är så stor som den är så är det inte så lätt att vattna den.

Vi njuter av sommaren och av trädgården! Lite grillkvällar med våra barn och minimalt med TV-tittande.

Besöker många trädgårdar och fotograferar som bara den!

Den vita rosen i mitten en bit bort och som vi klipper hårt är Lykkefund, till vänster syns Flammentanz och det rosa närmast i bild är Ispahan.

Upptäcker till min stora sorg att vi har fått in mördarsniglar! Och jag som i 20 års tid har spolat alla växter rotrena och slängt tillhörande jord i ihopknuten platspåse. Nu kommer de från grannarna och de rusar in med en väldig fart för att krypa så pass sakta som de faktiskt gör! Stora feta och långa är de! Hittar allt för många och de dagliga promenaderna som jag ägnar mig åt för att njuta av blomningen görs nu istället med ögonen mot marken spanandes efter nästa bruna marodör att döda.

Alltså den här sommaren kommer jag aldrig glömma! Både sork och mördarsniglar!

Augusti 2021.
Här har det handlats! Äntligen lite plantskolebesök! Det blev en hel del nya rosinköp och det innebär att nya gropar ska borras. Nu är det torrt så vi är väldigt tacksamma tacksamma för jordborren!

Allt är så stort, så stort och det är mycket klippa för att kunna komma fram. Grusgångarna krafsas och överblommat och förvuxet klipps in. Jag jagar sorken och tror att den nu är några förre åtminstone. Mördarsniglarna borde bli färre även de.

Planterar ut sticklingar som har stått i kruka sedan förra sommaren och det blev små fina plantor som ska få vara med i trädgården.

Floxens tid är nu och det är en speciell doft de sprider. Skulle kunna tänka mig att alla inte gillar den men för mig är det ren och skär njutning.

September 2021.
Den varmaste perioden är över och snart är det dags för höstens färger att brinna i kapp med solnedgången. Här skymtar den tjusiga vingade benveden med lite rött i bladen men det är ju bara början.

Klipper fortfarande massor och det är ganska skönt när det börjar se lite mer ordnat ut i växtligheten.

Tog en sork till, jag som trodde jag var av med dem. Gick och vaktade på fällan som slog igen gång på gång medan jag var i närheten. Men plötsligt tog jag den! Yes 1-0 till mig!

Vi gör en höstresa och åker över till Tyskland. Titta på en hel del fina trädgårdar bland annat den fantastiska trädgården Planten und Blomen i Hamburg.

Rosorna blommar fortfarande rätt mycket och det är ljuvliga dofter och klar luft.

Oktober 2021.
Flyttfåglarna gör sina långa V:n på himlen och den första frosten kommer för att stanna under månaden.

Pionernas blad står som mörkbrun och vissen kontrast mot astrarnas ljust klara och strålande blommor.

Det är betydligt kyligare luft och fiskarna har börjat lugna ner sig.

Hela bryggan är full med rönnbär! Tror det var många år sedan det var så här mycket rönnbär och fåglarna inte ätot upp dem.

Träden fäller sina blad och de sista höstfärgerna lyser starkt men är på väg att falna.

November 2021.
Mördarsniglarna har gått och lagt sig. För även om jag har varit flitig och även fått hjälp av övriga i huset så kan jag inte tro att vi lyckats hitta varenda en.

Eftersom tomten är stor blir det många skrämmor. Hoppas nu de gör skillnad!

Där tog jag en sork igen….en riktigt fet och fyllig en. Fortfarande KRIG och nu inköps sorkskrämmor för dyra pengar. Då det är mörkt både före och efter jobbet så får vi sätta dem i mörker men i den trygga pannlampans säkra sken. För de rackarna ska inte få en natt till att käka upp sig på.

December 2021.
Vintern har kommit tidigt i år och det är snö i omgångar.

Vi har suttit många fredagskvällar under hösten och spanat in skymningen men när minusgraderna kryper neråt känns det onödigt dyrt att värma upp extra så nu är det slut med dessa solglimtar.

Köpte nya fågelmatare och vi har ständiga gäster som äter sig mätta. Även vår nästan tama skata tar sig ett och annat. Koltrastarna älskar nyponen i Lykkefund så de sitter hellre där än i fågelmataren.

Jul och Nyår hemma och redan planer för nästa år!

Ja jag klarade det!

Tack för att du läste ända hit! Skriv gärna en liten kommentar så blir jag glad! 🙂

Önskar alla besökare på bloggen ett Gott Nytt 2022!
Även färre sork och inga mördarsniglar önskas oss alla, sen finns det spännande planer för bloggen så jag hoppas vi ses igen! 🙂

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Förväntningar inför 2022

Spread the love for gardening!

God fortsättning och Gott Nytt 2022!
Äntligen är det nytt år och ljuset är på väg tillbaka!
Visserligen har det varit kallt med snö rätt lång tid nu men under några dagar blev det faktiskt plusgrader.

Kollade efter de första snödropparna idag. 🙂 Det var nog i allra tidigaste laget för de hade bara kommit upp ca 1 cm. Men de små små gula spetsarna lös ändå upp ganska starkt bland allt annat i den lite bruna sörjan som råder nu, om jag får beskriva det så?! (det vita är snökorn)

.
Snödroppar är ju rätt speciella eftersom de verkligen är ett av de släkten som jag går och spanar efter. Har aldrig köpt några lökar själv och kommer troligen inte bli någon galantofil som det så tjusigt heter när intresset är väldigt stort för just snödroppar.
I England är snödroppar något som folk vallfärdar för att få se. Det finns trädgårdar som är öppna enbart för att visa sina snödroppar! Ja, så mycket annat blommar ju inte då men det finns faktiskt några fler vinterblommande växter…men de är inte många!

Året inleds ungefär som alla andra… det blir rundor i trädgården varje dag. Ibland åker arbetskläderna på och så blir någonting gjort, eller så blir det bara en liten promenad.

Jag funderar på när mördarsniglarna ska vakna. De ska definitivt få en match! Men jag har inte sett någon än!

Nya året ska väl alltid inledas med lite trädgårdsarbete, ska det inte det? Maken kom glatt in och berättade att han hade beställt grus. Jag hade ingen aning och vi hade inte diskuterat detta innan! Han satte igång direkt så på den här bilden är halva högen redan borta. Det blev väl ungefär 14 ton grus. De låter mycket men försvinner snabbt i en sån här parkliknande trädgård som vi har.
Idag var det en snötäckt hög upptäckte vi när vi kom ut. Det hindrade inte maken!

.
Men han hann ganska långt innan snön föll igen.

Här är den gången längs med den Engelska rabatten som ska få påfyllning. Resten av gångarna fick sin påfyllning förra året så det var bara denna långa kvar.
Vi har gått från kross till grus då vi har upptäckt att kross 0-18 (tror jag det heter) packas rätt hårt och är asjobbigt att krafsa. Det är ena styrkepasset!
Så nu lägger vi grus (utan stenmjölet) som då går betydligt lättare att krafsa antingen med Lucko hjulhacka med rensjärn eller med ett skaftrensjärn.

Nu faller snön ymnigt och det är dags att gå in!

.
Just nu känns ju våren långt borta men jag vet ju att vi snart är där igen och det ser jag fram emot! Tänk om vi vore mitt i detta underbara igen? Kan inte längta mer efter något! Jag tror inte det! Soltörstande som vi nordbor är!

Trädgårdshälsningar
Lillianna