Här är bilder på en del av de klematis som blommar i min vackra trädgård. De är underbara växter och jag söker ständigt efter fler namnsorter. Man kan lixom inte ha för många… eller kan man?
En stor del av mina klematisar är inköpta i Estland via nätet. De var väldigt små när de anlände och en del hade jag i flera år utan att de bekände färg. Någon har bestämt sig varje år för att blomma och då är det spännande att se om det är rätt sort. Det har hittills varit lite olika på den punkten. Och när det blir fel får jag sitta och leta på nätet och se om jag kan klura ut vilken det kan vara. Inte alltid så lätt…
Jag beställde lite drygt 20-talet från Estland för nåt år sedan och det var sorter som då inte fanns tillgängliga i Sverige. Några dukade under redan den första vintern, framförallt de vita sorterna. Resterande har klarat sig och växer ganska sakta, men lever.
Klematis verkar vara lite sega i starten. De plantor som har funnits längst hos mig är nu minst 7 år gamla, stora och fina, och de är fullvuxna gissar jag.
Sen har jag köpt ganska många klematis på höstreorna, de har sett en aning trista ut men det finns garanterat liv i dem. Rötterna är gula, så tittar man på dem ska man inte bli avskräck och tro att de är dåliga, de ser helt enkelt ut så.
Jag har oxå sått några. Blir väl risk för att de självsår dig hej vilt alldeles på egen hand.
Nu tänkte jag visa några kollage på de sorter som växer här hos mig. Jag tycker det passar bra med kollage för det blir ju en hel del fotografier varje år och blommorna skiljer sig åt beroende på ålder och väderlek.
Den här rikblommiga skönheten är en av dem som har funnits längst i vår trädgård. Jag köpte henne våren 2002. Hon heter Clematis viticella ’Etoile Violette’. Varje blomma är inte extremt vacker när man ser den ensam, men eftersom den blommar så otroligt rikt blir jag stum av beundran varje sommar! Rosen som den klänger på i bilden heter \’Coral Dawn\’.
.
En av de konstigaste namnen har denna skönhet. Cholmondeley. Kan det vara en plats nånstans? Det låter lite tjusigt, gör det inte?
Smaka på ordet!
Visst är det fint!
Den här växer inte heller på ett stöd, jag tycker de gör sig bäst när de själva kan ta sig upp och runt i nåt. Vi har gott om rosor och buskar där de får samsas. Det enda man bör tänka på är att inte blanda en klematis som behöver klippas ner varje vår med en som endast ska gallras. Det är svårt att se skillnad på grenarna, eller rättare sagt stört omöjligt.
.
En liten madam som heter ’Huvi’ ser ni här.
Inte så stor blomma, men hela plantan är något klen. Haft den ganska länge nu och den verkar vara rätt klen. Kanske den kommer med åren om den skulle kunna bli riktigt gammal.
Något udda i färgen. Ganska kall i nyansen.
Mörkare som nyutslagen och sen bleknar den och blir lätt gräll i färgen.
Den ska visst inte klippas ner utan bara gallras, men hittills har det inte funnits nåt att gallra… Passar väldigt bra ihop med stenkyndeln nedanför.
.
Klematisarnas mest kända variant borde väl vara en ’Jackmannii’.
Trevlig, med sina stora blommor och sin fina blåa färg. Här ligger den som en mössa på en doftschersmin. Jag försöker att bre ut den över busken så att det ska bli jämt fördelat men det är inte lätt, på våren växer den säkert 10cm om dagen och då är det lätt att missa.
.
Jag tycker den är fantastiskt fin med sina enorma blommor. Nu har det visst kommit flera Jackmannii varianter i bland annat vitt, men det här är den enda jag har för tillfället. Måste hitta fler helt klart!
.
En blå fining nedan!
.
Ljus och snudd på skir som en fjärilsvinge är denna som heter ’Justa’. Såg ljusblå ut på bilden som satt fäst vid krukan, men som många så skimrar den en aning åt det lila hållet.
Första och hittills enda blomman efter flytt. Inte så stor med tanke på att bladen bredvid är en kantnepetas. Men rätt söt!
.
’Miss Bateman’ köpt på en Plantagenrea för inte så många kronor.
Hon är jättefin och mycket stark. Kritvit! Blommar mycket och länge. Men jag är ändå inte helt säker på att det är en ’Miss Bateman’. Har sett att andra med samma namn har rödlila rufs i mitten och det har verkligen inte denna.
Vad tror ni? Är det rätt namn på min planta?
.
’Mrs T Lundell’ en viticella även den. Växer ganska mycket och blommar med hängande blommor. Mer lila, som på den översta bilden, i verkligheten tycker jag.
.
Det här är en klematis som många verkligen älskar. När det är klematisföredrag på trädgårdsföreningarna brukar den nämnas bland favoriterna. Min har inte riktigt kommit upp till den statusen ännu. Men jag håller gott hopp.
Den lär blomma 2 ggr per säsong och med fyllda blommor på försommaren och enkla på sensommaren. De som har studerat den närmare kan inte se om blommorna kommer från olika gamla stängler. Vissa säger att det beror på om blommorna kommer från fjolårsved eller årsved, men det är alltså inte helt solklart att det är så enkelt.
’Multi Blue’ heter den iallafall.
.
Randiga klematis verkar det finnas gott om. Den här heter ’Nelly Moser’ och är tjusigt tvåfärgad. En av de första som blommar i min trädgård, med enorma blommor. Varje enskild blomma är stor som en assiett. Har inte mätt med linjal ännu men jag ska nog försöka komma ihåg det till nästa sommar. Klipps inte heller ner som viticellorna utan gallras endast.
.
Vackra röda ’Niobe’ blommar oxå på fjolårsved och ska inte heller klippas, bara gallras. Riktigt röd är hon inte men det är väl det närmsta man kan komma när det gäller klematis.
Riktigt dålig på att klättra dock…så mer marktäckare.
.
’Rouge Cardinal’ är den andra röda klematisen jag har. Den är rätt röd, eller mer vinröd, när den precis slagit ut men sen är den alldeles perfekt i färgmatchning med fackelblomster, alltså rätt ceriserosa. En trevlig färg som det finns många perenner att sätta ihop till en helhet.
.
’Valge Daam’ har levt i skuggan bakom en enorm en. Under en storm blåste halva enen itu och jag bad maken att vi skulle ta bort den. Det var säkert en sån där en som nån satt från en julgrupp på 70-80-talet, och nu var den alldeles för stor för de flesta trädgårdar. Enen alltså. Men den var ganska fin så jag tyckte ändå att den stod bra. Jag har dessutom bevakat den stenhårt de senaste året för att se om den är värdväxt för päronrosten. Det verkade inte vara så för jag hittade aldrig de oranga svamptungorna som sades vara lätta att upptäcka. Ialla fall så hade den rykt direkt om jag hittat rostsvampen i den men tills dess jag gjorde det fick den vara kvar. Nu blev det ju inte så eftersom den delade sig. Det var snabba ryck för när jag ropade att maten var klar nån dag senare och han inte kom in fick jag gå ut och se vad han höll på med. Det var knappt att jag hittade honom där han var gömd i delarna av den fallna enen. Vi klev över stammar och barr i flera dagar innan vi kunde forsla bort den. Den kändes verkligen ännu större när den låg på marken.
.
Här kommer en av dem som är onamnad. Den är köpt som Hagleys hybrid, men så blev det inte.
Den är ganska mörk i färgen och har långa ögonfransar. Normalstor blomma. Blommar sent som de flesta storblommiga. Den växer mycket så jag har klippt ner som om den vore en viticella dvs hård nerklippning på hösten eller våren.
Nu ger jag mig för den här gången, det finns fler men jag tar några i taget…
Lillianna
