Klematis – med regnbågen som förebild!

Spread the love for gardening!

Här är bilder på en del av de klematis som blommar i min vackra trädgård. De är underbara växter och jag söker ständigt efter fler namnsorter. Man kan lixom inte ha för många… eller kan man?

En stor del av mina klematisar är inköpta i Estland via nätet. De var väldigt små när de anlände och en del hade jag i flera år utan att de bekände färg. Någon har bestämt sig varje år för att blomma och då är det spännande att se om det är rätt sort. Det har hittills varit lite olika på den punkten. Och när det blir fel får jag sitta och leta på nätet och se om jag kan klura ut vilken det kan vara. Inte alltid så lätt…

Jag beställde lite drygt 20-talet från Estland för nåt år sedan och det var sorter som då inte fanns tillgängliga i Sverige. Några dukade under redan den första vintern, framförallt de vita sorterna. Resterande har klarat sig och växer ganska sakta, men lever.

Klematis verkar vara lite sega i starten. De plantor som har funnits längst hos mig är nu minst 7 år gamla, stora och fina, och de är fullvuxna gissar jag.

Sen har jag köpt ganska många klematis på höstreorna, de har sett en aning trista ut men det finns garanterat liv i dem. Rötterna är gula, så tittar man på dem ska man inte bli avskräck och tro att de är dåliga, de ser helt enkelt ut så.

Jag har oxå sått några. Blir väl risk för att de självsår dig hej vilt alldeles på egen hand.

Nu tänkte jag visa några kollage på de sorter som växer här hos mig. Jag tycker det passar bra med kollage för det blir ju en hel del fotografier varje år och blommorna skiljer sig åt beroende på ålder och väderlek.

Den här rikblommiga skönheten är en av dem som har funnits längst i vår trädgård. Jag köpte henne våren 2002. Hon heter Clematis viticella ’Etoile Violette’. Varje blomma är inte extremt vacker när man ser den ensam, men eftersom den blommar så otroligt rikt blir jag stum av beundran varje sommar! Rosen som den klänger på i bilden heter \’Coral Dawn\’.

.
En av de konstigaste namnen har denna skönhet. Cholmondeley. Kan det vara en plats nånstans? Det låter lite tjusigt, gör det inte?
Smaka på ordet!
Visst är det fint!
Den här växer inte heller på ett stöd, jag tycker de gör sig bäst när de själva kan ta sig upp och runt i nåt. Vi har gott om rosor och buskar där de får samsas. Det enda man bör tänka på är att inte blanda en klematis som behöver klippas ner varje vår med en som endast ska gallras. Det är svårt att se skillnad på grenarna, eller rättare sagt stört omöjligt.

.
En liten madam som heter ’Huvi’ ser ni här.
Inte så stor blomma, men hela plantan är något klen. Haft den ganska länge nu och den verkar vara rätt klen. Kanske den kommer med åren om den skulle kunna bli riktigt gammal.
Något udda i färgen. Ganska kall i nyansen.
Mörkare som nyutslagen och sen bleknar den och blir lätt gräll i färgen.
Den ska visst inte klippas ner utan bara gallras, men hittills har det inte funnits nåt att gallra… Passar väldigt bra ihop med stenkyndeln nedanför.

.
Klematisarnas mest kända variant borde väl vara en ’Jackmannii’.
Trevlig, med sina stora blommor och sin fina blåa färg. Här ligger den som en mössa på en doftschersmin. Jag försöker att bre ut den över busken så att det ska bli jämt fördelat men det är inte lätt, på våren växer den säkert 10cm om dagen och då är det lätt att missa.


.
Jag tycker den är fantastiskt fin med sina enorma blommor. Nu har det visst kommit flera Jackmannii varianter i bland annat vitt, men det här är den enda jag har för tillfället. Måste hitta fler helt klart!

.
En blå fining nedan!


.
Ljus och snudd på skir som en fjärilsvinge är denna som heter ’Justa’. Såg ljusblå ut på bilden som satt fäst vid krukan, men som många så skimrar den en aning åt det lila hållet.
Första och hittills enda blomman efter flytt. Inte så stor med tanke på att bladen bredvid är en kantnepetas. Men rätt söt!

.
’Miss Bateman’ köpt på en Plantagenrea för inte så många kronor.
Hon är jättefin och mycket stark. Kritvit! Blommar mycket och länge. Men jag är ändå inte helt säker på att det är en ’Miss Bateman’. Har sett att andra med samma namn har rödlila rufs i mitten och det har verkligen inte denna.
Vad tror ni? Är det rätt namn på min planta?

.
’Mrs T Lundell’
en viticella även den. Växer ganska mycket och blommar med hängande blommor. Mer lila, som på den översta bilden, i verkligheten tycker jag.

.
Det här är en klematis som många verkligen älskar. När det är klematisföredrag på trädgårdsföreningarna brukar den nämnas bland favoriterna. Min har inte riktigt kommit upp till den statusen ännu. Men jag håller gott hopp.
Den lär blomma 2 ggr per säsong och med fyllda blommor på försommaren och enkla på sensommaren. De som har studerat den närmare kan inte se om blommorna kommer från olika gamla stängler. Vissa säger att det beror på om blommorna kommer från fjolårsved eller årsved, men det är alltså inte helt solklart att det är så enkelt.
’Multi Blue’ heter den iallafall.

.
Randiga klematis verkar det finnas gott om. Den här heter ’Nelly Moser’ och är tjusigt tvåfärgad. En av de första som blommar i min trädgård, med enorma blommor. Varje enskild blomma är stor som en assiett. Har inte mätt med linjal ännu men jag ska nog försöka komma ihåg det till nästa sommar. Klipps inte heller ner som viticellorna utan gallras endast.

.
Vackra röda ’Niobe’ blommar oxå på fjolårsved och ska inte heller klippas, bara gallras. Riktigt röd är hon inte men det är väl det närmsta man kan komma när det gäller klematis.
Riktigt dålig på att klättra dock…så mer marktäckare.


.
’Rouge Cardinal’
är den andra röda klematisen jag har. Den är rätt röd, eller mer vinröd, när den precis slagit ut men sen är den alldeles perfekt i färgmatchning med fackelblomster, alltså rätt ceriserosa. En trevlig färg som det finns många perenner att sätta ihop till en helhet.

.
’Valge Daam’
har levt i skuggan bakom en enorm en. Under en storm blåste halva enen itu och jag bad maken att vi skulle ta bort den. Det var säkert en sån där en som nån satt från en julgrupp på 70-80-talet, och nu var den alldeles för stor för de flesta trädgårdar. Enen alltså. Men den var ganska fin så jag tyckte ändå att den stod bra. Jag har dessutom bevakat den stenhårt de senaste året för att se om den är värdväxt för päronrosten. Det verkade inte vara så för jag hittade aldrig de oranga svamptungorna som sades vara lätta att upptäcka. Ialla fall så hade den rykt direkt om jag hittat rostsvampen i den men tills dess jag gjorde det fick den vara kvar. Nu blev det ju inte så eftersom den delade sig. Det var snabba ryck för när jag ropade att maten var klar nån dag senare och han inte kom in fick jag gå ut och se vad han höll på med. Det var knappt att jag hittade honom där han var gömd i delarna av den fallna enen. Vi klev över stammar och barr i flera dagar innan vi kunde forsla bort den. Den kändes verkligen ännu större när den låg på marken.

.
Här kommer en av dem som är onamnad. Den är köpt som Hagleys hybrid, men så blev det inte.
Den är ganska mörk i färgen och har långa ögonfransar. Normalstor blomma. Blommar sent som de flesta storblommiga. Den växer mycket så jag har klippt ner som om den vore en viticella dvs hård nerklippning på hösten eller våren.

Nu ger jag mig för den här gången, det finns fler men jag tar några i taget…

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Inspirerad av andra! – Lotties trädgård

Spread the love for gardening!

Varje år försöker jag följa med på, eller åka på egen hand på så många trädgårdsresor jag får tillfälle till och som utgår från någonstans inte alltför långt bort. Kameran följer alltid med och jag brukar komma hem med rätt mycket bilder. Självklart frågar jag ägarna om jag får fotografera och lägga på min blogg. Det är hittills bara 2 trädgårdar under alla år som sagt nej till publicering på bloggen. Och det var rätt många år sedan så nu när alla springer runt med sina mobilkameror gissar jag på att de flesta inte frågar om lov och att bilder hamnar överallt på diverse sociala medier.

När jag är mitt uppe i en resa är det så mycket att titta på och det är folk överallt. Oftast är det en hel busslast som åker och då pratas det mycket om vilka växter som heter vad, en viss tidspress är det och finns det växter att köpa samlas alla där och kastar sig över det som finns i hopp om att finna efterlängtade växter. Även jag brukar komma hem med diverse impulsköp… Det är roligt! Det blir fina minnen!

Är det inte en bussresa är det troligen en publik stor trädgård, öppen trädgård eller en runda med öppna trädgårdar som vi åker på bara jag och maken.

Bilderna i det här inlägget är från Lotties Trädgård som jag var tog på en resa till Båstad-Helsingborgstrakten, som arrangerades av Huskvarna trädgårdsförening 2009. Vi besökte flera trädgårdar under den dagen.

Just den här trädgården ’pratade med mig’ och jag har besökt den två gånger. 2009 var första gången, sen ett återbesök 2016. Men jag undrar om jag inte har varit där en gång till mittemellan dessa år… ?

Idag är de som skapade detta paradis utflyttade men jag hoppas att trädgården får fortsätta att leva och utvecklas. Jag blandar bilder från båda mina besök.

Trädgården är stor, flera tusen kvadratmeter och den ligger utanför Ängelholm. Mycket höga häckar och större träd. Allting är stort och välvuxet som det så gärna blir i den nedre delen av vårt land.
Tänk den som bodde i zon 1! Lyckos!!

Jag hoppas de nya ägarna uppskattar vad de har fått!

.
Busken nedan är en av mina absoluta favoriter! Variegerad kornell. Inget märkvärdigt egentligen och finns på de flesta plantskolor för dryga hundralappen styck, växer tacksamt och har världens snyggaste blad! Kan klippas och formas till en löst hållen boll om man vill hålla den låg. Men friväxande så här är ju allra enklast och snyggats!

Jag är oxå oerhört förtjust i engelskt rött så den här kombinationen tilltalade mig verkligen!

.
Helt plötsligt dök denna lilla pöl upp.


Den här fina soff-gungan fångade mitt intresse. Den hängde mellan 2 enorma träd. Måste vara en dröm att sitta där och dricka en kopp kaffe!
Det är ju så vackert och tacksamt med uppvuxna träd. Så ska det tas ner ett träd behöver det verkligen funderas både en och två gånger innan det sker, om det sker.
Nyplanterade träd kommer ju ta x antal år på sig att kunna klara ens en liten barngunga.


.
Det är verkligen en stor trädgård och det var en hel del slingrande gångar mellan de olika trädgårdsrummen. Alla ytor kan ju inte vara fin-rabatter när det är så här stort, det klarar ju ingen inte att sköta. Så en hel del transportytor är bra att ha. Det vilar ögat och skapar spänning för vad som dyker upp runt nästa knut.

En av gångarna såg ut så här. Plister och hostor i skön förening. Funkia är det svenska namnet.
Just plister är lite farligt i min trädgård iallfall för det hoppar ju hur snabbt som helst och kan lätt bli ett ogräs. Just nu har plistret ett hårt grepp om min syrenhäck…. Men snyggt är det ju verkligen så man kanske kan förlåta det när det ser ut såhär.

.
En annan gång var täckt med täckbark.
När jag kom till en korsning var det skyltar som talade om vilken gång som ledde vart. Det var bra, speciellt för mig som går vilse så fort jag vänder mig om… Ganska skönt att komma in i skuggan oxå!

.
Trädgården innehåller flera dammar. Den här dammen liknar dammar jag sett i engelska magazin för några år sedan. Vem som inspirerat vem vet jag inte. Den berömda Anne Just i Danmark har nåt åt det här hållet med, som en kanal ungefär.
Det är verkligen snyggt iallafall! Stramt, enkelt och proffsigt!

.
Efter det här vilsamma rummet går jag vidare och kommer fram till en annan damm. Det här är en del av den och den är verkligen urmysig med sina trädäck och bro rakt över.
Den lilla bänken ser inbjudande ut!
Det här var nog första gången som Mannen min pratade entusiastiskt om en damm och jag var ju rätt duktig på att hejja på den idéen.
Nu har vi haft vår damm rätt många år och det blev precis så bra som jag hoppades på.
Lotties trädgård gav oss inspiration både före och efter vårt eget bygge.


.
Jag står precis vid den lilla bänken och tittar ut över vattenytan. Dammen är full av vita och aprikosa näckrosor! En stor Iris rakt fram och gissar på en flockel till höger. Ingen fisk vad jag kunde se.
Såå fint!

.
Här har jag gått över den lilla bron och tittar tillbaka in i dungen. Hostorna är enorma!

.
Ja, det här är verkligen en trädgård värd att besöka! Då det bodde en konstnär i trädgården fanns det mycket att titta på som inte bara var i växtväg. Här är det stolpar/stockar som är brända nästan till aska.
Mycket effektfullt på en yta som behövde ett blickfång!


.
Den fina kvinnan som tittar ut över nejden är välplacerad hon oxå! Har en känsla av att det inte är Lotties egna utan kommer från Rögle Solhem som oxå har en fantastisk trädgård.


.
Ibland händer det att jag får lite sällskap av trädgårdens katt när jag går på min lilla utflykt. Här kom hon med mig en stund. Visade vägen.


.
Måste bara återkomma till den bästa platsen i trädgården. Jag gillar verkligen broarna. Det är jättefint!
Den här bilden är tagen 2016 och det ser inte riktigt likadant ut som vid vårt förra besök.

Det har tillkommit mycket mer konst i trädgården och en hel del är omflyttat. Fast det är ju så det ska vara! En trädgård är ju under en ständig utveckling.

Jag tackar för att jag och maken fick komma på besök!

Nu finns det ingen återvändo! Nu faller de!

Spread the love for gardening!

Träd ska man vara rädd om men jag har funderat i flera år på våra Björkar. De står i ett hörn av trädgården och är ruskigt höga. De fanns på tomten när vi flyttade in för över 20 år sedan och de var stora redan då. Nu är de riktigt gamla och inte helt friska då tidens tand har börjat nagga lite väl mycket på dem.

Det rasar ganska många grenar från dem både under sommaren men framför allt under vintern och det finns även större håligheter i huvudstammarna på några av dem. Dessutom har de sina rötter långt inne i mina rabatter så det är riktigt torrt där.

Så i år blev året då något skulle göras.

.
Vi diskuterade det länge och väl under flera veckors tid. Ville vi verkligen ta ner dem? Ett eller alla 3?
Hur skulle vi göra? Ta in hjälp eller försöka att göra det själva? De är väldigt stora!
Skulle det bli väldigt tomt när de var nere?

.
Man kan ju lixom inte ångra såg när de väl är nere….då är det ju för sent.

Björkar är så typiskt svenskt tycker jag. Björkar tillsammans med rapsfält en varm sommardag och en röd stuga i skogskanten är väl den typiskt svenska sommaren? Så skulle vi nu ta ner våra ’sommarsymboler’ så behövs det ju något annat där istället. Men det får bli en senare fråga

Det har ju varit ganska bra att ha koll på när björken har musöron. Inte för att jag kan vänta så länge med att beskära rosorna men för att det är så vackert när de slår ut sina ljust gröna blad.

Men nu är det alltså bestämt. De ska ner!
Vi tar alla 3 då de står ganska tätt och troligen inte skulle vara så snygga på den sidan som stått mot mitten.

Maken testar vår längsta stege. Det är skithögt!! Och då är det ca två tredjedelar kvar upp till toppen. Här står han uppe i den största av de tre. Att det blåser lite lätt gör ju inte saken enklare.

Den till vänster är rätt sned så den är vi lite fundersamma till om vi ens ska försöka ge oss på.

.
Då det inte finns plats att fälla dem i full längd behöver de precisionskapas dvs sågas ner i sektioner. Inte hela trädet i ett svep utan plocka ner det i mindre delar.
Hade vi kunnat fälla dem i sin helhet hade det inte varit svårt alls…men nu finns det helt enkelt inte plats för dem att landa. (Det är ju någon som gjort rabatter över hela trädgården!)

.
Första trädet snart nere! Det gick fint!
Vi kör med linor när vi tar ner träd. Med linans hjälp siktar vi in trädet så att det landar där vi har tänkt oss. De här är inte de första träden vi fäller så vi har ändå lite erfarenhet även om vi inte är arborister. Men fälla så här på halv stång har vi aldrig gjort så det var första gången! Maken är bra på att lägga snitten så den faller där den ska.

.
De andra två träden stammade vi upp så långt maken nådde. Sen tog vi in offerter från flera firmor i närheten och en riktig arborist kom och klättrade upp i de återstående träden och fällde dem perfekt.

Nu kämpar vi med att såga upp och hugga veden efter dessa bjässar!

.
Oj vad ljust det blev! Så fint!
Så snart all veden är borta ska vi planera området och göra något fint där! Det kommer bli minst 1 nytt träd!

//Trädgårdshälsningar
Lillianna

Rosenväggen – en plats av doft och skönhet!

Spread the love for gardening!

Tänkte att det kan vara på sin plats att visa rosenväggen nu när den har fått några år på nacken.
Det hela började med att vi köpte till mer mark 2017.
Dyrt som f*n men värt varenda krona! (såklart, kan väl inte tycka annat!)

Tomten är rätt avlång och med risk för att det byggs precis utanför tomtgränsen ville vi köpa mer mark för att på så sätt bevara känslan av att faktiskt vara på landsbygden och inte mitt i ett villaområde.
Vi har väntat rätt många år på att kommunen skulle släppa till och till slut gjorde de det.


Vi fick alltså köpa åkermark. Då den var brukad året innan innebar detta enormt mycket handkraft för oss. För den lämnades i befintligt skick.

En leråker med allsköns ogräs som nu frodades fritt. Utan böndernas gödsel eller bekämpningsmedel. Kvickrot och tistel var det som trivdes bäst! Och det var inte lite….

Vi krattade, krattade och krattade innan vi kunde så gräs. Bara för att få någon form av kontroll.
Sen flyttade vi befintlig häck och därefter har vi planerat rabatterna.
Kämpar fortfarande med ogräs som kommer igenom kartongen som lades i botten. Men det är en annan historia. Idag är det rosor på temat! 🙂

Då vi även bytte till en större pool och placerade den längre ut blev det ett större trädäck som vi ramade in med en löst liggande panel-vägg. Där sattes sedan ett gäng rosor av olika karaktär.
Jag googlade som en tok för att beställa dessa.
Mellan rosorna la vi markduk och täckbark ovanpå. Lite tråkigt men ville inte att ogräset skulle ta sig upp.

Nu har det gått några år och rosorna har visar vad de går för.

Vill du se? 😊

Det är 10 rosor och kriterierna var:
-Doft
-Inga rotskott (hårt prioriterat)
-Gärna remonterande/återblommande
-Friska

-Företrädesvis storblommande

.
Nu tar vi allt från början.
Från vänster:

1. Bourbon Queen.
Är en engångsblommande ros i ljust rosa som har stark doft. Ganska få taggar vilket är ett plus när den ska ledas uppåt/utåt. Blommar på fjolårsved vilket betyder att man inte får klippa för hårt för då förlorar man blomningen. Kan bli 4 meter hög men den leds delvis i sidled.

.
Bourbon Queen. Närbild.

.
2. Ghishlane de Feligonde.
En multiflorahybrid som blommar i gult, aprikos och lite vitt. Väldigt trevlig då den återblommar! Mycket populär bland rosenträdgårdar.

.

En till bild på Ghislane de Feligonde. Hon är mittemellan småblommig och storblommig. Men väldigt rikblommig.

.
3. William Loob.
Mossros med mörkcerice blommor och riktigt härliga knoppar med de karaktäristiska klibbiga knopparna. Stark doft. Sköter sig inte riktigt då den skickar rotskott upp genom trädäcket (!!) ca 1 meter från moderplantan…
Så med andra ord ligger den lite pyrt till. Men vacker är den ju så jag behöver fundera lite hur den kan begränsas… Det är ju rätt lätt att klippa av rotskottet vid brädorna och sen glömma bort att den troligen har ett fortsatt liv därunder…så frågan blir var den dyker upp nästa år?

.
En del av Rosväggen framifrån sett.
Den gula på vänster sida är Ghishlane de Feligonde.
Sen William Loob.

Därefter kommer:
4. Crown Princess Margarethe
Austinros som blommar i lite mörkgult med fin doft. Färgen kallas för Apricot blend. Blommar kontinuerligt. Väldigt fin doft och fyllda blommor som man bara vill stoppa näsan i.
Den gjorde rätt mycket frön så jag provar att så den…får se om det lyckas. Väldigt trevlig ros. Verkar växa rätt kraftigt i min zon 2.

Till höger om den står en av mina favoriter alltime.

5. Laguna
Laguna är en ADR ros från Kordes. ADR är bra rosor då de vunnit mycket priser för att vara friska och härdiga. Såna gillar jag! Jag samlar lite på såna ska erkännas…
Den blommar med stora mörkcerisa blommor och remonterar fint. Bra doft. Lär vara motståndig mot svartfläck och mjöldagg och hittills mår den fint. Jag gillar färgen! Vi får se om den klarar barkfläck oxå.

.
Laguna är den som sticker ut mest i färgen just nu denna mulna dag.
Bakom den står fingerborgsblommor. De följde med jorden så de har jag inte planterat men inte heller rensat bort.

.
Till höger om Laguna står en som lever lite på marginalen dvs lever lite taskigt då jag funderar på om den ska få vara kvar eller inte….

6. Red Dorothy Perkins syn Excelsea.
Är en Wichurianahybrid, rambler. Blommar i små klasar med små mörkcericeröda blommor. Ingen doft. Växer kraftigt som ramblers brukar göra men är extremt sjukdomsbenägen. Så stort NEJ på denna. Riskerar uppgrävning i vår om den är drabbad av barkis igen. Har redan klippt ner den till marknivå 1 gång och då är den inte speciellt gammal på platsen…. Blommar inte på den här bilden men den är den som är tätt tryckt mot planket. typ mitt i bild.

.

Excelsea
Växer kraftigt.

.

Excelsea från 2019. Växer snabbt. Rätt fin blomma men den är väldigt liten. Blomman är åt det röda hållet men kan inte kallas röd.

.
Efter Excelsea kommer:

7. Stanwell Perpetual
Damask Perpetual. Hybris spinosissima. Väldigt taggig.
Den höjdes till skyarna av diverse grupper och köptes enbart av den anledningen. Kan inte riktigt sälla mig till beundrarskaran ännu. Doftar verkligen underbart men växer SÅÅ fult. Hur gör man med denna egentligen?
Hänger och slänger och blommorna ser ut som disktrasor om det kommer regn. Kräver sin kvinna för att hålla den i upprätt läge. Men visst doften är fantastisk det håller jag med om. Får ge den lite mer uppbindning och en chans till.
Är så taggig att man behöver vara rejält behandskad för att ens tänka tanken att ta ett klipp i den!

.
8. Moonlight. Hade visst inga bilder på denna så ber att få återkomma. Köptes betydligt senare än de övriga så har inte haft chansen att växa lika länge. Ska visst vara remonterande så det återstår att se huir den beter sig. Blommar den enbart i Juli går den bort.

9. Peach Melba.
Hade visst inga bilder på denna så ber att få återkomma. ADR. Apricot Pink. Kordes. Mörkgröna blanka blad. Har höga förväntningar på denna!
Köptes senare än de övriga så har inte haft chansen att växa lika länge.

10. Giardina
Tantau. Vacker som få men en kinkig madam!
Klippts ner till marknivå 2 ggr på denna korta period. Inte ett säkert kort. Men väldigt vacker blomma när hon väl preseterar.

.

Har fundering på att flytta hit Souvenir de Baden Baden då den inte alls vill vara en lågvuxen ros.
Tror att den kan passa in, vacker och storvuxen är den iallafall. Står just nu och vajar i min slottsrabatt där orangea och röda rosor sällskapar, en plats den inte riktigt passar in på.

Bara för att nämna, våra solsängar står precis bredvid denna vägg. Så när solen ligger på och rosblomningen pågår är doften vidunderlig!
Kan inte finna en bättre plats!

//Trädgårdshälsningar
Lillianna